Mens. Det pratar man inte om och skriver inte heller. Tänk att det fortfarande är skämmigt, fast varenda kvinna runtom dig gör det tretton gånger om året. Tills de uppnått en viss ålder.
Jag började menstruera redan i tioårsåldern, oregelbundet förstås, men jävligt jobbigt. Slutade simträna nåt år senare, hade en manlig tränare och kunde inte för mitt liv berätta för honom varför jag hade så himla ont och skippade några pass. Skulle sova över hos en kompis på sommarstället och toaletten gick inte att spola; hennes mamma blev konfunderad men frågade faktiskt elvaåringen om det var så att hon hade mens, vilket jag rodnande bekräftade. Sov på en dubbelvikt medhavd handduk för säkerhets skull. Vid tolv års ålder lyckades jag lära mig använda tampong, familjen semestrade vid Medelhavet och jag skulle fan bada! Sen blev det mera regelbundet. Men fortfarande himla skämmigt. Hatade att köpa mensskydd. Med receptbelagda värktabletter i rättan tid, så gick det att bemästra den initiala grymma smärtan. Missade jag det så var proven på gymnasiet en fasa att genomlida. Oräkneliga nätter har jag vandrat fram o tillbaka, duschat hett hett, krupit ihop i fosterställning, spytt och svimmat.
För några månader sedan fyllde jag de magiska femtio åren. Och i samband med en cellprovtagning bad jag barnmorskan ta ut hormonspiralen utan att sätta in nån ny. Jag har haft hormonspiraler i sammanlagt ungefär tjugo år. Ingen smärta, ingen mens. Ett underbart problemfritt mensliv alltså. Tänkte att jag nog inte skulle få tillbaka eländet, att klockan liksom var slagen för mig. Pyttsan! Nu är plågan tillbaka, man kan ställa klockan efter smärtan, eller känna smärtan efter klockan eller hur jag nu ska uttrycka det.
Och jag står som en fåne framför hyllan med mensskydd, det har hänt en del sen sist jag behövde kolla. Eller? Tjugo års produktutveckling. Det har ju faktiskt inte hänt nånting!: mer än att grejerna fått vingar och förpackas i allt mindre och tjusiga noninformativa kartonger. Man får gissa sig till vad som inte är tunt som hushållspapper eller knöligt tjockt som en gammal cellstoffblöja.
Det blir nog att boka tid hos gynekolog för en ny snurra och återerövra mitt bekväma mensliv.

 

Humlan

24 juli 2014 19:09

Känner igen mig i mensproblemen och jag är så glad att min mens försvann några år innan jag fyllde 50! Vilken befrielse! (Jag hade förväntningar för mammas försvann när hon var 45 och dom säger ju att sådant går i arv.) Har för mig att man kan mäta hormonnivåer och på så sätt kolla om eländet är slut snart, du kanske ska göra det innan du stoppar in någon ny spiral?

ohejdat

24 juli 2014 22:18

Jo, du tänker rätt, det borde jag nog. Fast jag undrar om de kostar på sånt på en tant?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här hittar ni mig i fortsättningen: www.ohejdat.com Hoppas jag kommer lära mig hur Wordpress funkar snabbt. Hejdå Bloggplatsen! Tack för fyra års dagbokstjänstgöring. ...

Häng med till: https://wordpress.com/post/ohejdat.wordpress.com/4 ...

Det funkar inte att blogga här längre, inte bara foton försvinner utan också hela inlägg. Nyss ett om Pa hos audionomhäxan. Och bloggen tar en massa minne i telefonen. Hur gör man nu då? Byter bloggplattform på nåt vis, det fattar jag, men till...

Förlåt Dante att matte gett dig fläcktyfus, det går över på en vecka ungefär: ...