Imorse tog jag bort fästing nummer 22 strax ovan höger öga. Så klockan 8:30 åkte fästinghalsbandet på. Känns sådär. Men TBE, anaplasma eller borrelia skulle förstås kännas värre att låta hunden drabbas av. Det ska ta en vecka ungefär innan fullgott skydd. Så nu kollar jag Dante efter biverkningar, bipacksedeln talar om nervpåverkan (!) och håravfall o hudirritationer.
I ugnen står en Björnkaka, åttiotaggarna ska komma och dricka eftermiddagskaffe. Nu ska jag fortsätta måla trädgårdsmöblerna, lite pilligt med alla ribbor.

http://www.hittehund.nu/ture/index.htm
Den här killen träffade vi i hundrastgården imorse. Den största flatcoated retriewer jag nånsin sett. Dante ville leka men pep förskräckt när Ture petade på honom. Efter ett tag blev det bättre fart på dem.
Kul att läsa om Ture på hittehund.nu när man mött honom i verkligheten. Han har verkligen kommit till ett bra hem, med två pigga kärleksfulla pensionärer.

Idag är jag lite dämpad. Känner mig aningen vilsen i tillvaron. Inte blev det bättre av att bli uppläxad av gästerna. De är verkligen bittra över sakernas tillstånd; över konsumtionssamhället, över folks bristande engagemang och bristande miljötänk. Och visst, vi är ju inte lika duktiga som dom och inte blev det bättre av att Halvan precis skaffat sig en bautastor TV, femtiofem tum tror jag det var. Vi fick höra en del om den och om vi skulle sätta upp den gamla i garaget (?).
Men jag måste skaffa mig ett jobb. Så enkelt är det. Som går att kombinera med hund. Trött på Halvans gliringar och trött på att pensionen bidde en tummetott.

Tomt. Tyst. Gästerna har cyklat vidare. Halvan har åkt till jobbet. Dante ligger ute i skuggan och tuggar på en pinne. Jag funderar.
På bilden löser Dante Frasses hundspel på första försöket.

Idag kommer övernattande besök. På cykel. Energiska och matfriska människor. Genuint röda och gröna, vi lär få höra kommentarer om altanens tryckimpregnerade virke. Dock inte så hundglada. Så vi hoppas på Dantes bästa humör, trots att han håller och byter tänder och vill bita å gnaga på allt hela tiden. Sill och grill och jordgubbar får det bli. Varför ändra på ett vinnande koncept?

Igår på midsommaraftonens morgon så åkte vi till en liten stad för att köpa en trädgårdsgrupp från sextiotalet med nytt virke i. Ribbat trä på ihopfällbart galvat stål. Fyra stolar med dynor, ett bord och ett parasoll med fot. Säljarna var ett par; åttiotre o åttiofyra år gamla, som mina åttiotaggare alltså. När vi kom dit stod kaffet framdukat med sju sorters kakor, så det var bara att slå sig ner och njuta av det sällsynta tillfället att få en inblick i strävsamma människors liv. Han hade förstås renoverat möblerna själv. Och han hade varit svinbonde ända fram till nittiotalet och nu vävde hon mattor de åker och säljer på marknader i trakten. Fram till förra året hade de båt i sjön för att kunna fånga egen fisk, men i vintras hade den blivit stulen. I trädgårdslandet växte potatis, de räknade på att få ut 50 kilo. Gifta hade de varit i sextiofyra år nu, man måste kunna förlåta sa hon, om han inte är en sån där som super å bär sig åt förstås. Vi pratade om dåtidens och nutidens svinuppfödning och vi var rörande överens om att det var bättre förr. Sen väckte vi Dante som somnat under bordet, packade in stolar o annat och for vidare till en liten håla i närheten med en klädaffär där Halvan ekiperade sig. Fina kvalitetsgrejer; fem skjortor, tre par byxor och ett par skor för fem papp. Trädgårdsgruppen med dynor o parasoll kostade 1200kr inalles. Vi försökte inte ens pruta.

Klockan kvart över tre var jag uppe och torkade kiss och spyor. Inte helt ovanligt kanske en midsommarnatt. Men nu var det efter en hund. En som uppenbarligen ätit för mycket gräsklipp. Kisset kom som en bonus när jag skulle gå ut med honom efter saneringen och skulle sätta på halsbandet, då smet han undan till Kelimmattan och satte igång att skvala. Tack Dante. Nu ligger han o Halvan och snarkar ikapp, sjusovare båda två.