Det här, mina vänner, tror jag är en skakig bild på en pyroman.
Ska berätta imorgon eftermiddag, måste nanna kudden nu efter dagens långpass och inför morgondagens.
Godnatt! Sov gott!

Just nu
Oväntat vatten från ovan, då blir det makrill i bilen på lunchrasten. Ska förstås jobba lite längre än schemat. Jag skulle hinna hem, men Dante är ju hos snälla grannen och då kanske han får syn på mig och stirrar upp sig om jag inte kommer och hämtar.

Idag
Har jag lärt mig att Pinot Gris, Pinot Grigio och Grauburgunder är samma druva, det sista namnet var nytt för mig.

Igår
Brann det i våran skog, då fick jag lite ont i magen när jag såg röken. Men det gick att stoppa efter ett par fotbollsplaner brunnit. Glad för regnet idag. Dante och jag skulle gå en kvällstur och inspektera, men kom bara till kabelgrävarnas färggranna "trådrullar".

Farsgubben är numera bara skinn å ben, medan Ma fortsätter att vara rultig.
Hon äter nåt mystiskt näringstillskott, men bekymrar sig ändå för att hon själv inte får i sig tillräckligt med mat!; medan det är gubben som knappt kan hålla brallorna uppe längre.
Eftersom hon påstår att hon inte har någon aptit och att Pa aldrig äter upp allt på tallriken, så har jag accepterat att resonemanget att "det räcker så gott för oss med en portion att dela på".
Jag passade på att fråga ut farsgubben när hon var i källaren och duschade idag; varför trodde han själv att han magrat så och hade han nån idé om hur man kunde få stopp på det?
"Lite mera riktig mat" kom med ett generat leende.
Mera mat!
Herregud, jag insåg att karln svälter för att hans patologiskt självupptagna fru inte ser hans behov.
Antagligen går han inte omkring hungrig, men uppenbarligen får han inte i sig tillräckligt.
Hus i helvete tog det förstås när käringen kom upp och fick höra att det kanske var läge att kolla om de kunde få mat via hemtjänsten. Det gamla vanliga gråt och skrikföreställningen tog vid. Men jag måste se till att han får i sig mera mat. Så enkelt är det. Man överlever inte på vermouth och vodka och en eller två oliver (om man inte är Patsy i Abs Fab förstås).

Vad hette det man gjorde på gympan?
När man släpade fram alla redskap och mattor, vilket när lektionen var slut man ångrade då allt skulle tillbaka på sin plats.
"Leka skeppsbrott"?
"Hela havet stormar"?
Det gick ut på att ta sig runt utan att nudda golvet, det var väl nån eller några som jagade en.
Nåväl; det är så det går till när jag och Dante går ut och solen redan hunnit börja steka svart hundpäls från en klarblå himmel; vi skuttar från skugga till skugga tills vi når den barmhärtiga skogen.
Det var som vanligt dåligt med lekkamrater i den bortersta men alldeles nyklippta rastgården. Men det duger att leka "datten" med matte en stund i brist på annat.

Idag ska vi åttiotaggarstäda. Och härja i egen trädgård.

Igår var vi alltså på tur, först till en klädoutlet eftersom Halvan inte kunde hitta några shorts i garderoben och förstås anklagade mig för att ha gömt/slängt de sista. Fast jag tydligt minns hur ett par ljusa tunnslitna shorts åkte i papperskorgen i Saigon i vintras när vi packade för att fara hem. Och det var inte jag som kasta.
Outletbutiken visade sig ha ett lite ovanligt sätt att sortera sina kläder; först efter herr och dam och sedan efter märke. Vilket innebar att man kunde leta efter shorts i stort sett överallt, dessutom på både sport- och herravdelningen. Vi blev matta redan efter en kvart. Åker folk alltså dit och tänker; jag behöver fylla på lite Whyred eller Henry Lloyd och sen blir det shorts eller skjorta i mån av tillgång?
Vi åkte därefter vidare för att göra det som vi är betydligt bättre på än att handla kläder; äta och dricka.
Hur det gick kunde ni läsa om igår.
Jag hintade lite försiktigt på Myllymäkis Instagram igår; att han kanske borde titta till sin servering i Julita, men den kommentaren städade han raskt bort.

Sjätte juni. Det är nationaldag, men också jubileumsdag för oss, för mig och Halvan. Vi firar nitton år tillsammans idag.
Så Halvan hade bokat bord på Tommy Myllymäkis Julita värdshus.
Vi har alltså alldeles nyligen intagit en trerätterslunch med champagne till utsikten över sjön Öljaren.
Det var gott, men över hela måltiden vilade ett drag av Fawlty Towers.
Champagnen var inte kall. Men det var den förväntat varma nässelsoppan. På rabarberefterrätten hade någon spillt äggula på Halvans tallrik. Han fick dessutom äta sin gösvarmrätt utan potatis, den glömdes helt enkelt bort. Vi fick be om en ishink till vår Pol Roger och fick till slut en med is, men utan vatten; svårt att trycka ner flaskan då. Tre tallriksserveringar utan att besticken fanns på plats, typ ingen sked till soppan, ingen sked till efterrätten och varken kniv eller gaffel till varmrätten. Servitrisen undvek ögonkontakt och alla bord fick själva hämta peppar och salt. Vinet presenterades inte utan kom öppnat till bordet.
Nu tror ni det var full rulle, att de ovana servitriserna hade fullt upp hela tiden, men nej; max var en tredjedel av borden besatta. Men vår servitris hade svårt med logistiken; hon tar fram vår flaska, men springer runt med den medan hon tar emot nya gäster och sedan är ute i köket och hämtar vitvinsglas.

Men, men en måltid kan bli minnesvärd av flera skäl och den här kommer vi att skratta gott åt länge.
Jag tycker dock att Tommy Myllymäkis mat förtjänar bättre hantering. Trodde idéen med en så begränsad meny, typ två alternativ av vardera servering borde bädda för rutin och säker servering även av sommarpersonal.

Blocket bjuder på intressanta erbjudanden som vanligt.