Förr tyckte jag att det alltid regnade i Göteborg, nu tycker jag istället att det alltid regnar i Stockholm.

Vi är på väg till huvudstaden, Halvan ska dra till Långtbortistan imorgon, men idag ska vi hinna med två teaterföreställningar och en restaurang.

Snälla nybadade hunden är hos snälla grannen.

Jag hade en plan. En adventskalender till Halvan.

Det finns ju så många nya ölsorter på Bolaget så jag hade tänkt köpa 24 sorters flasköl och numrera (inte bara julöl). Så kunde han ha lucköppning medelst kapsylöppnare varje kväll och en utdragen ölprovning.

Men han börjar ju advent borta i Långtbortistan och så skulle vi ju hålla igen lite på julgrislikheten. Så det blir inget av detta. Men håll med om att det var en rätt kul idé :-)

Bilden är från Walmart i Miami, Florida. Tydligen är Black Friday väldigt populärt "over there".

Men hur gick det till här hemma i Svedala?
Från nästan inga erbjudanden förra året, till att varenda butik kör svartfredag och även på nätet. Fast så himla mycket billigare verkar det då inte.
Är det nån som fyndat nåt ännu?

Jag ska strax Black Friday-fynda i min fröbutik; de bjuder på frakten och drar av 10% på fröpåspriserna. Inte mycket att hurra för, men bättre än inget och fraktavgiften på närmare femtiolappen har retat mig när fröpåsar borde klara sig med brevporto.

Herregud! Jag tror jag svimmar! Det är alldeles, alldeles underbart att bli jagad av en tjej! Sluta inte! Även om vi måste ta en kort paus och hämta andan emellanåt.

Äntligen träffade vi Irma igen. En tvåårig rhodesian ridgeback. Och det var ett kärt återseende. Även för mig; för hennes matte är en så härlig krutgumma på 87 år. Hygglig, positiv, anspråkslös och lättsam. En nyttig bekantskap när gnällkäringen i mig tittar fram allt oftare. Som hon är, vill jag också vara om 35 år.

Nu väntar ett hundbad och Dante har redan sett schampoflaskan, så han har gömt sig i klädkammaren. Sen ska jag slipa ner tredje (och sista?) spacklingen och ta fram rollern. Det är inte lätt när Fru "Det Duger" ska göra Herr "Endast Perfekt Är Gott Nog" nöjd.

Och Lappricka Pappricka och Petronella från Plaskeby och förstås Herr Gurka.

Lennart Hellsing är i glatt minne bevarad. Vi såg honom förra året i publiken på Stockholms Stadsteater, iklädd sin gamla vanliga orangea kostym. Tänk att få va såpass vid nittiofem års ålder att man fortfarande kan gå på en teaterföreställning.

Och här en bild med en hyllning till dig Humlan! Dina kommentarer är alltid uppskattade.

Jag är utled på alla envetna besserwissrar till hundägare som måste tala om för en att man gör fel. Fel, fel, FEL! Superfel!

Dante är av rasen barbet, även kallad fransk vattenhund och av franska staten utnämnd till en av nationalklenoderna (som champagne). Han är en lurvig, varm kille, hans trampdynor känns alltid heta och han söker sig till svalkan så fort möjlighet ges. Därför klipper jag honom kort. Och man ser att han är med på noterna när saxen kommer fram och ligger snällt still för att bli av med det värmande pälstäcket. När han skulle ställas ut i augusti, så fick han stå ut med att vara fullpälsad över sommaren, tur den var så kass och kylig. Men nu blir det ju inga fler såna övningar för honom, så han kan njuta av kortklippt "sportfrissa" året om.

Den svenska rasklubben (liten, gissar att det finns ca 250 barbeter i Sverige nu) har i dagarna ambitiöst satt ihop ett klippschema; så att man kan försöka få ett slutresultat som ändå är rastypiskt (sist Dante blev trimmad av ett proffs såg han ut som en riesen schnauzer; inte lätt med okända hundraser). Jättebra tyckte jag, men när klubben presenterade klippschemat i Facebookgruppen tog det hus i helvete. Väntat i och för sig.
Och man ger sig själv tolkningsföreträde på irrelevanta grunder; vet man bäst för att man har haft rasen längst i Sverige t.ex(?)
En annan gång var det en stackare som tyckte hon hade ett käckt tips; att man kunde fylla tomma märgben med leverpastej och frysa in så hade hunden ett trevligt pyssel ett tag: ge inte hunden leverpastej! lät det genast förstås. Och visst; jag ger inte Dante leverpastej eftersom han äter spannmålsfritt, vilket inte betyder att jag anser att alla hundägare måste göra som jag. Är hunden frisk så är allt ok. Och folk har väl sina hundar som de vill, så länge de ger hunden vatten, foder, stimulans, motion, trygghet och sällskap.

Att ha sällskapshund är en lyxkonsumtion, där man håller sig med en levande varelse enbart för sitt eget höga nöjes skull. Så var hygglig mot din köpta kompis som inte valt dig. Men låt alla göra detta på sitt vis. Själv har jag nyss fått på tafsen för att jag inte borstar Dantes tänder. Men det är ju nåt man bör göra på dvärgraser som ofta får tandproblem, att jag inte borstar betyder inte att jag inte håller koll på hans tänder, tandkött, tunga och munhåla.

Jag vet inte varför det blivit så här med alla räpiga hundkärringar som alltid vet bättre (finns räpiga manliga hundkärringar också). Undrar om det t.ex munhuggs lika mycket i t.ex en veteranbilsklubb?

Nu ska jag avsluta detta med en bild som visserligen handlar om hur man bör tänka när det gäller hästträning, men som är lika applicerbar på hundar. För tips och råd får man förstås gärna dela med sig av!

Och vems matte har godast godis i fickan?
Den andres förstås! Ombyte förnöjer.