Dante som inte verkar ha appen Klart.se tror att han njuter av årets och gatans sista snöfläck.
Pytt heller. Vi som håller koll på prognoserna vet att det väntas snöfall i flera dagar.

Idag har jag tagit bort mer öronhår än jag nånsin anat kunde gömma sig under hans lurviga lappar. Har nästan dåligt samvete, men han har inte kliat sig och det är fin vitrosa hud i innerörat. Men nu går han och ruskar på skallen var femte meter. Känns väl ovant bart och naket.

Igår var jag i det lite finare grannområdet (där Halvans brorsa bor) och hämtade bokreapaketet i Ica-butiken.
Precis när jag skulle gå in, så kom två brandbilar farande i full knyck och alla blåljus och tutor på, de svängde in på gatan precis mittemot affären och ovan radhustaken kunde man se svart rök bolma. När jag kom ut igen vällde grå och sedan vit rök upp. Då vet man att släckningsarbetet är i full gång för det är ångan från vattnet som späder ut den svarta sotröken.

Jag tror det är fjärde gången på ett år som det brinner i just det området, så jag åkte hem och tänkte på pyromaner och hur en sådan läggning funkar: att man inte kan få ro i sin oroliga själ förrän man ser gula flammor obönhörligt tugga i sig ett hus.

Idag står det emellertid i tidningen att en anmälan om allmänfarlig skadegörelse upprättats. Det brukar betyda sängrökning eller balkongrökning. Sängrökning brukar resultera i att det tyvärr inte finns nån att rädda eller ställa till svars.

Vi tog dagens morgonpromenad förbi för jag är minst lika nyfiken av mig som Dante. Det ser ju inte så illa ut. Man ser att balkong nummer 2 är svart, men inte mer. Men sedan insåg jag att högen som ligger intill gaveln är det gamla yttertaket. Så de har fått slita bort dessa plåtar för att kunna släcka den vindsbrand som jag gissar utvecklats från en brinnande fimpsamling i balkonghörnet. Och antagligen är hela övervåningen nersotad och vattenskadad.

Jag har varit slarvig med eld. Och dessutom rökare. Men blivit klokare med åldern. Vi har ett askfat med tätslutande lock i rostfritt stål för gästande uterökare. Jag satte upp nya brandvarnare för ett par veckor sedan och vi har en 6-kilos brandsläckare stående i hallen.

Vill minnas att jag läst att kaffebryggaren är den vanligaste brandorsaken i ett hem. Kan det stämma fortfarande? Nu när alla unga bara kör snabba kaffepoddar? Även torktumlaren är en bov i dessa sammanhang; en massa textilludd och värme ihop. Jag brukar stänga av den när vi går ut.
Nära oss brann det två gånger förra året med grillen som orsak, ena gången en kolgrill som ställts in i ett förråd för tidigt efter användning och andra gången var det en gasolgrill som fick nåt vajsing med gastuben.

Så har du en brandvarnare; kolla om den funkar och har du ingen: skaffa en (såg att de kostar 99 spänn där på Ica).

Man blir trött av att visa tänderna för bästisen.

Vissa mornar.
Man ska steka ägg till Halvan.
Man trasslar på något vis in morgonrocken i ägglådan.
Två av tre kraschlandar.
Man tycker det ser ut som den till slut återlämnade byrackan ligger och flinar.

Känns som om det inte fanns nåt val.
Knaprade frökex i lånade lägenheten, fick frökex på "Proviant" till osten och fick frökex som underlag till laxförrätten i söndags.
Vår värdinnas kex smakade så himla mycket bättre än de jag åstadkommit hittills hemma. Så nu testar jag efter tips receptet från 56kilo.se, nyare varianten. Tidiga varianten får det bli nån annan gång. För givetvis hade värdinnan liksom hittat sin egna variant, på ett ungefär, sådär mittemellan.

Inte kilo.
Varken på Halvan eller mig.
Även om det hade behövts.
Svårt kombinera festlig storstadshelg med nedåtkurva på vågen.
Men åtta minusgrader och full sol.
Känns tomt när Halvan farit till arbetet och de snälla ännu inte lämnat igen pälsbebisen.
Hönorna är dock på hugget i kylan.

Söndag. Vi är på väg till Värmdö på söndagslunch. Halvan var typ femton sekunder från att klicka på "boka" på paddan på Dramatens biljettkassa (matinéföreställningen av "Och ge oss skuggorna") när det kom ett sms om "när kommer ni?". Vi hade inte fattat att vår propå om att ses hade fallit i god jord.

Nyss passerade vi mordplatsen på Sveavägen. Trettio år efter den morgonen när jag vaknade i en trea i Bagaregården i Göteborg och tyckte P1 sände radioteater vid en ovanligt arla tidpunkt. Det tog en stund innan poletten trillade ner att det overkliga som hänt verkligen hade hänt.
Numera känns såret efter mordet överskuggat av såret av att det lär förbli ouppklarat.

Promenad i vintersolen och Hötorgshallsinspektion. Därefter lördagslunch på Operabarens bakficka; klassiska fläskrulader med rotmos. Sen en drink med födelsedagsbarnet på Cadierbaren före tre timmar Elfriede Jelinek på Teater Galeasen. Födelsedagsbarnet fick spader av de väldiga textmassorna och gick i pausen. Ja, vad ska man säga? All bra teater är inte alltid lättsmält eller lättillgänglig. Den här pjäsen tog avstamp i Schuberts "Winterreise" och krävde lite mer av oss i publiken än vanligt. Ibland väger liksom orden tyngre än gestaltningen.
Därefter var det dags för födelsedagsmiddag på "Proviant" nära Stadion. Vi hittade det förrymda födelsedagsbarnet med sambo på plats vid bordet. Rimliga priser på närodlad mat och vin serverad på rutig duk med Lilla Ålandstolar runt. Och; nåt mycket väsentligt; en talbar ljudnivå. Vi kunde lätt höra varandra alla fyra runt bordet. Halvan fick i och för sig närmast rå potatis till sin skreitorsk, men det uppmärksammades snabbt av serveringen och kompenserades med en smaskig créme brülee.

Imorgon kan det bli Vårsalong, Makode Linde, Dramaten eller Operan eller fotboll i Södertälje och inspektion av ny hund i bekantskapskretsen. Vi får se.

Godnatt!