En bloggfavorit har skrivit en massa om att hon funderar på att skaffa en tredje hund.
Alltså fatta: inte en andra, utan ännu en extra, det blir då summa summarum: hund nr 1 (normalt), hund nr 2 (rimligt, men väcker avundsjuka) och så en valp på det då (nä, det är bara för mycket). Jag är så upprörd att jag inte klarat av att kommentera. Jag blir grönare än Shrek och Hulken tillsammans.
Och detta för att hennes äkta halva vill ha en traktor. Varför vill inte Halvan ha en traktor?

Gå in och tala om för henne att det handlar om viktklasser: att det är folk med småhundar som kan ha tre, typ tre chihuahuor väger ju inte ens som EN portis. Man ska inte ha fler hundkilon än man väger själv. Basta!:
www.fitterbittan.se

Fast om sanningen ska fram, egentligen så vill jag ju inte ha nån mer hund, jag är för kär i Dante, men om jag kunde skulle jag gärna få ha honom som valp en gång till. En sommar med galet bus i knähundsstorlek. Och så skulle jag försöka göra om det där med kloklippningsträningen för den har jag tydligen misslyckats med.

Men vi kommer och hälsar på snart Vic, så får du provsmaka på tre galna grabbar ihop.

En bild från då, när kulorna fortfarande satt i grenen.

Han är bra på det.
Bra på att se deppig och övergiven ut så fort han fattat att han ska nånstans dit vi inte ska.
Vi ska till Stockholm och bjussa Halvans dotter på födelsedagsfestligheter; teater och middag.
Medan Dante ska hänga med de snälla på landet.

Nu fick jag dåligt samvete.
Antar att jag är ensam om att vara fjompig på den här nivån:
För jag upptäckte precis att rosorna jag fick av Halvan på Alla hjärtans dag dött av törst och inte vissnat som en vanlig bukett. Det är väl en halv matsked vatten kvar på botten. Stackarna! Om jag ska skylla på nåt så är det den här kulörta vasen Halvan fått från sin förra arbetsgivare, mönstret hindrar en att upptäcka att de druckit upp allt.