Ms. W

14 januari 2016 15:27

Bra gjort i vilket fall som helst.

ohejdat

14 januari 2016 16:27

Tack Ms. W! Fint av dig att skriva så.

Humlan

14 januari 2016 22:02

Fantastiskt egentligen att man kan göra porträtt med så mycket färger i ansiktet och ändå så ser det så rätt ut.
Den blicken antar jag att du har när du är i det huset och städar upp, reder ut, fixar kontakter, handlar ... och munnen är lika hopbiten för att du inte ska säga vad du egentligen tänker och tycker. ;-)

ohejdat

15 januari 2016 08:02

Tack Humlan, ja du har nog rätt i att jag oftast flänger runt hos dem med en bister min.

Humlan

15 januari 2016 09:47

Den bistra minen kanske inte syns utanpå, utan du håller den inom dig tills du kommer därifrån? Så är det ju ofta, man håller god min tills man är därifrån.

ohejdat

15 januari 2016 11:25

Jag brukar faktiskt försöka se glad ut, även när jag är ensam, har för mig att mungiporna uppåt liksom smittar inåt själen. Men precis som du säger; så håller man ibland god min och sen bara måste det ut liksom.