Jag har bestämt mig för att sluta grina. Det hjälper ju föga och grinar jag när Dante är vaken, så blir han skuttig o till sig o vill hoppa o pussas.

Så jag har grinat o läst på nätterna; allt som finns om armbågsdysplasi. Och därmed varit trött o mosig på mornarna. Till vilken nytta?

Okej, det har varit bra att läsa in sig. Var femte hund drabbas av någon typ av ledbesvär. Armbågsdysplasi drabbar främst hanar av större hundraser. På röntgen kan man se förändringarna som tidigast från fem månaders ålder. Det finns ett fastslaget inslag av ärftlighet, men andra faktorer kan spela in. Armbågsleden är komplicerad eftersom det är tre ben som ska jämkas samman. Tydligen kan benen växa olika snabbt. Det finns två sorters dysplasi: en innebär att leden innehåller lösa benfragment, den går att operera med titthålskirurgi, men med osäkert slutresultat. Den andra innebär att brosklagret på ledytan delvis förtjockats, då försämras kroppens möjligheter att försörja och underhålla brosket, detta går inte att reparera med operation (jo, det finns förstås några få som hävdar det). Dante har variant nummer två; brosket har en vågig yta och graden av vågighet är den högsta: ED3; det vill säga att avvikelserna är större än 5mm.

Vad innebär det här då? Jo Dante får inte användas till avel och inte ställas ut. Vilket tror ni han kommer sakna mest?...
Han kommer kanske att få ont när leden börjar bli sliten. Men en hund med ED1; alltså endast lite ojämn broskyta kan ha ondare än en med ED3, så man får helt enkelt ge akt på hunden.

Det finns några frågetecken jag själv skulle må bättre av att räta ut, även om de inte gör varken till eller ifrån för Dante.
Har jag låtit honom leka o springa för mycket under tillväxtfasen?
Har han fått för bra foder så han vuxit för fort?
Har bogledsskadan för ett år sedan påverkat/påskyndat/förvärrat dysplasin? (Då såg armbågsleden helt normal ut på röntgen.)
Har någon av hans kullsyskon drabbats?
Hur ser det ut med hans mamma och pappas armbågar? (Saknar uppgifter från uppfödaren om det, de har dock båda perfekta höfter: HD A.)

Sedan funderar jag på om kastrering skulle vara bra; en lugnare hund sliter väl mindre på sina leder när han slipper sina tokspel efter tikar. Å andra sidan riskerar han att gå upp i vikt och det är en viktig faktor när det gäller ledslitaget: att leden inte belastas av onödig övervikt.

Vad kan man göra?
Ja, samma som med människor: undvika hårda och plötsliga belastningar på leden, motionera på mjukt underlag och äta bra kost.

Så Dante; det blir mera skogen än asfalten och jag kommer lyfta in och ut dig ur bilen. Du kommer få nyponpulver på maten och en å annan lax. Sedan får vi helt enkelt hoppas att du tillhör de som inte snabbt får ont, så du måste leva ett liv på kortison och smärtstillande.

En barbet kan bli 15-16 år, kanske får vi några färre år tillsammans Dante, men jag kan lova dig att du ska få leka och stoja med dina vänner, bädda med hallmattan, leta köttbullar, fightas i dragkamp med matte, dricka direkt från vattenkranen, hänga i garderoben, bada i pölar och diken, pussa husses öron och bli kliad på magen varje dag. Och när den dagen kommer då du har ont och inget verkar roligt o lockande, så lovar jag att du ska få somna in utan plågor.

[Bild]

Om att husse är hemma igen om mindre än sex timmar. Så här länge har Dante aldrig varit utan manligt stöd i tillvaron.