Victoria

23 april 2014 23:30

Välkommen till "hår i egen mun-perioden". Den är lång. Och man får väldigt mycket ludd på tungan. Antar att det inte är en tröst att jag fortfarande vräker ner Liten på rygg och biter honom i nacken flera ggr per dag? ;) Annars kan du få lite uppfostringsavlastning av Stor. Han trycker till små uppnosiga hanar så de ligger på rygg snabbare än man hinner säga "munhår". Men han har taskigt morgonhumör, det har inte Liten. Det betyder att Liten spenderar varje morgon på rygg, för att sedan istället mucka med sin matte. Ser du någon röd tråd eller ev. lösning i den här röran av text kan du ju säga till ;)

ohejdat

24 april 2014 07:27

Ha, det låter som en klassisk katten på råttan och råttan på kattens matte. Jag skrev till Fredrik Steen som är hundcoach på Agria och han tyckte man skulle stöta bort hunden vid felbeteende för hundar vill inte bli avvisade av flockledaren. Knuffar jag undan Dante tror han jag vill leka och få jeansen ännu mer perforerade av hans små men ack så vassa tänder. Jag tyckte att hålla fast i famnen till gny och sprattel upphörde var bättre, det låter sig kanske inte göras med fullvuxna hundar.

Victoria

24 april 2014 09:34

FNISS. Ursäkta men all cred till alla hundcoacher som orkar, vill och kan. Men att putta bort en så pytteliten är lek. Det är ju dragkamp om människa. Kaaaanske möjligen kan funka om man demonstrativt vänder ryggen till och ignorerar men det är tveksamt. Och upp till varje liten hundpersonlighet. Jag kör metoden "vält ner på rygg och bit i nacken". Men eftersom jag fortfarande gör det verkar det kanske inte ha funkat? ;)

Men de är ju så förlåtande söta?

ohejdat

24 april 2014 15:35

Ryggläge: universallösning som löst många konflikter. Även utan hund. :-)