Direktlänk till inlägg 24 februari 2014
Jag blev väldigt förtjust i "Gregorius" för tio år sedan, så jag hade förväntningar. Men det känns som om författaren gett sig på ett ämne som intresserar honom, men har inte haft någon plan eller förhållningssätt.
Boken handlar om ett par som provar swingerslivet för att väcka liv i deras eget samliv. Själva orsaken beskrivs så väl i en scen där kvinnan funderar över makens hand på hennes lår, att det känns som om han lika gärna kunde lagt handen på sitt egna ben och att hon funderar på hur det skulle kännas med en främmande hand. För syftet är att återuppstå som en egen individ, att genom att bli sedd med andras ögon också bli sedd av partnern med en nyare friskare blick.
Jag tycker det blev ganska trist och vilset, parallellhistorierna är ointressanta: hennes jobb, hans jobb, hans elev, deras dotter, ja allt beskrivs lite flyktigt och kopplar inte till huvudhistorien. Boken är inte heller nåt för den som hoppas på nåt i närheten av tantsnuskgenren.
Är det nån annan som hunnit läsa den som har nån reflektion?, vore kul att läsa.
Häng med till: https://wordpress.com/post/ohejdat.wordpress.com/4 ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | |||
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | |||
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | |||
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||||
|