Jo faktiskt; någon bor i skogen.
Dante och jag ska försöka komma ihåg att ta med ett vykort att lägga i lådan nästa gång,
...om vi hittar tillbaka till trädet då.

Som ni som hängt här sedan förut redan vet; så lägger Halvan flera timmar om dagen på Candy Crush (och liknande spel), han ser aldrig på teve numera utan att samtidigt lira lite, så har jag satt igång att spela själv.

Tänkte växla irritation till förståelse, det skulle göra livet enklare både för mig och honom.

Nu har jag kört några veckor. Och jag fattar inte grejen. Att det tränar hjärnan att se hur ett drag man gör påverkar fortsättningen av spelet fattar jag. Men det roliga med det hela?; belöningen; att få klara ytterligare en något svårare bana och få se orden "deliciuos" och "divine" poppa upp? Och "sugar crush"? Va? Vem bryr sig?

Jag har hört att Foppa lär ha sagt "ni tjejer kan aldrig bli riktigt bra i nån sport, för ni tjejer saknar tävlingsinstinkt". Jag gissar att han aldrig träffat nån av alla tävlingssugna och framgångsrika mäklartjejer jag mött.
Jag verkar sakna både instinkt och insikt nät det gäller färgglada karameller, men ge mig en helt vanlig frågesport eller en match i Wordfeud, det väcker tigern i mig.

Rätt fantastiskt; Halvan kunde tanka över bilderna från paddan trots det manglade skicket.

Dante och jag har röjt hos åttiotaggarna idag.
Han är rätt stöddig när han springer lös i deras trädgård; skäller på brevbäraren, på småkillar på kickbräda och på hundar som går förbi.
Vad beror det på?
Hemma i vår trädgård ligger han bara tyst och tittar lugnt på de förbipasserande om de inte går väldigt nära häcken.
Kan det vara:
1. Hos dem är han ju liksom inte hemma på egen gård, utan gäst.
2. Hemma är han kopplad, hos dem kan han vara lös.
3. Hemma är det säkert femton-tjugo meter till gångvägen förbi tomten, medan hos åttiotaggarna så går folk förbi på trottoaren alldeles utanför staketet.
Jag tror mest på alternativ 3. Vi behöver nog träna på detta, han får ju inte bli en sån där stöddig och vaktande gårdvar. Den lilla killen på sin bräda höll på att köra in i en lyktstolpe i ren förskräckelse när Dante körde igång sitt dova skall.

Medan han larmade och stod i ute, så fixade jag fakturor, bokade tågbiljetter, ringde banken och revisorn, rensade kylskåpet, bar ut sopor, underhöll öron och hörapparater, körde tvätt, städ och matinköp.

Och så ringde jag till jobbet, mest för att tala om att jag var hemma igen. Det där kändes kul att skriva; jobbet. Härligt! Snacka om att jag ser fram mot det.

Missnöjd hemmkommarhund; det saknas nån; var är husse?
Han drog tillbaka till huvudstaden för derbymatch.

Det ryktas om att denna hund simmat under vår bortavaro, alltså inte bara plaskat runt i sjön, utan simmat på fritt vatten. Vattenhunden har vaknat i honom.

Halvan svullar, jag dricker vatten.

Nästa loungestopp i Dubai. Fotmassage och så denna frukost på det, så man kan sova bort sista flighten.

Längtar pälsbebis.