Idag har Halvan och jag minisemester; en ledig tisdag så där bara, rakt upp å ner i början av augusti. En blåsig lite kylig dag. Då gör vi precis vad vi vill. Jag börjar dagen med att köra och hänga en tvätt, plocka ur o i diskmaskinen, sopsortera, vattna tomaterna, mata fiskarna, köra till återvinningscentralen med sex säckar ogräs från kökslandet, bada med jycken och ge bort tre (3!) bajspåsar till en engelskbulldoghusse vars jycke krämade ur sig sanslöst stora högar i rastgården. Halvan njöt av sovmorgon. Nu en kaffeskvätt och en bit uppvärmd kardemummabulle. Och dagens fråga är: är Västervik värt ett besök?
Jycken rävsover bredvid den preparerade osten.

Årets sista omgång fästingmedel ska i jycken. Jag brukar tycka att Dante oftast inte är vassaste kniven i lådan; lugn och hygglig, men inte särskilt skärpt. Men när det kommer till att få i honom medicin; då är han på sin vakt och svår att överlista. "Normala" hundar tycker fästingmedlet smakar godis och slukar tabletten. Inte Dante. Nu har jag lirkat i honom halva dosen genom att finfördela tabletten i Babybelost. Dante älskar ost, Dante slukar ost och Dante vill alltid ha mer. Men inte idag. Han fnyser och trixar misstänksamt med osten. Vi får ta resten imorgon.

Dagens fråga på jobbet; "måste man inte vara över tjugo för att få jobba på Bolaget?"
Ställt till mig alltså, som har så många år på nacken att de räcker åt två förnärmade tjugosexåringar som får visa legitimation i kassan.
Frågan ställdes förstås med glimten i ögat. Och den ställdes av Glosoppestans krögarnestor (han fyller åttio nästa år), så det var bara att skratta och spela med. Jag kunde dessutom kontra med att påminna honom om att han en gång berömt mina omelettfärdigheter, han var hemma i åttiotaggarnas kök och fixade med catering i samband med att dessa skulle bli femtiotaggare. Själv var jag krispigt ung, så som Cecilia Lind; "snart sjutton" och jag höll på att vika ihop en krämig omelett.

Det tackar den här killen inte nej till.
Matte säger "nej" klart och tydligt när vi närmar oss en hög på stigen. Hunden verkar lyda och travar snällt förbi utan att ens stanna och nosa.
Men sen närvi passerat; ett svartlutvigt lappkast och vips har han nappat åt sig sista kulan och slukar den på stört.

Jag var nog inte ensam om att ställa klockan på fem i tre inatt och masa mig upp iklädd täcket till soffan.
Varför då?
Jo för att bevittna Sarah Sjöström simma 100meter fjäril. Och ta olympiskt guld. Och slå världsrekord. Och utklassa alla medtävlare med en hel kroppslängd.
Och inte minst; palla trycket från allas höga förväntningar.

Och vinna i det svåraste simsättet av alla, pröva en längd en gång får du se. Att synka fötternas stjärtslag med armarnas dubbla crawltag, jag känner det som om jag håller på att drunkna efter tre-fyra tag.

Grattis Sarah!

Blev en hastigt beslutad skörd av gul, röd och vit lök ikväll. För när jag rensade i kökslandet upptäckte jag att vitlökens blast vissnat. Såpass att det inte längre gick att dra upp lökarna utan jag fick gräva upp den. Inte lätt att upptäcka bland allt ogräs. Och en å annan gul lök hade gått i blom. Lika bra å dra upp rubbet.

En ledig söndag försvinner så fort. Efter långpromenad (Halvan har slutat protestera sen han började med Pokémon Go) med jycken som inkluderade bad och lite hundlek så blev det smaskiga mackor av surdegslevain med stora skivor kokt skinka med fransk senap på. Sen har jag rensat grusgården från ogräs, fyllt o tömt diskmaskin och tvättmaskin, vattnat en massa törstiga växter, klippt häcken, rengjort dammfilter, återvinningssorterat, bundit upp tomatplantor, grävt upp jordgubbsplantor (till kollega), dammsugit, rensat köksland och gjort microäpplekaka på bortgallrade frukter som jag är rädd ska knäcka de tunna grenarna. Och skördat dessa skojiga zucchini "Kermit" och druvgurka som faktiskt inte var ett dugg besk.

Vi hade förkräftskiva med Herr Martini igår, Fru M jobbade. Kräftorna blev rackarns goda trots storleken.

Så här kokar jag 3 kilo kräftor:
Koka dagen före skivan.
Ta en åttaliterskastrull.
Fyll på med 5 liter vatten, 300g havssalt, 1 flaska öl, några grova dillkvistar från en knippa krondill (spara kronorna) och 1/2dl socker. Koka upp ordentligt. Ta upp dillkvistarna och vräk i kräftorna i två omgångar. På med locket emellan. Är de av olika storlek åker de största i först förstås. Andra omgången kräftor åker i när första omgången kokat upp. När andra omgången också fått ett uppkok så sätt timern på 5 minuter. Tag sedan av kastrullen från spisen, peta ner dillkronorna i spadet. Sätt gärna kastrullen i ett avkylande vattenbad i vasken och byt vatten ett par gånger. När spadet svalnat kan man plocka över kräftorna till en burk som får plats i kylen. Plocka bort dillkronorna så de inte blir beska (dekorera med nya sen). Använd tång vid omflyttningen så du inte tar i kräftorna. Täck dem med spad och sedan på med lock eller plastfilm. Häll inte av spadet förrän de ska serveras.

Till nästa helgs ordinarie kräftskiva lär det dock bli inköp av färdigkokta. De här var knappt lovliga. Regeln säger att det ska vara minst 10cm mellan pannspets och stjärtspets. De här fiskarna måste haft en ganska trubbig linjal med...

- Har ni ett engelskt öl som heter Pint?
- Menar du alltså att det finns ett öl som heter pint som glasstorleken man brukar servera öl i?
- Det vet jag inte.
- Men du letar alltså efter ett öl som heter Pint, vi har tyvärr ingen, vill du att jag kollar i datorn ifall någon annan butik har den?
- Nej, den är mörk.
- Så det är en stout eller en porter kanske?
- Det vet jag inte, kan den stå nånstans på den här hyllan?

Kräftorna är kokta.
Det är lördag.
Vi har flaskgympat och härjat runt i butiken till en minut i tio.
Halvan ska på reaggekonsert med Dante och herr Martini.
Bästa frågan igår; finns det alkoholfri snaps?