Och den störda nattsömnen beror inte på nån särskild extra pruttverksamhet av intagen just hemodlad kål, du blir väckt även utan att ha ätit av den.

Inatt har Dante gjort husse galen. Två gånger. För Dante själv har blivit väckt av grönkålens existens strax utanför sovrumsfönstret. För kålen drar denna kalla vinter till sig rådjur. Och när Dante inser att vi har besök av Bambi i trädgården då jäklar. Vad han skäller.

Första gången han skällde inatt vinklade jag upp persiennerna och stod öga mot öga med ett av två grönkålsbetande rådjur. Båda gjorde ett tvärt lappkast och hoppade sedan över häcken in till grannen. Sedan gick jag ivrigt påhejad av Dante och öppnade altandörren och klappade hårt i händerna och kunde därefter se de två försvinna bort över allmänningen i riktning mot skogen.

En å en halv timma senare var det dags igen. Dante satte igång att skälla och man kunde även höra klampande steg på altandäcket. Då var de tillbaka med en tredje kompis. Precis som om de stött på och tipsat denne i skogen; häng med ner till villorna, där finns ett ställe med två sorters grönkål, både vanlig och sån där populär italiensk svartkål. Allt i syftet att visserligen vara tvungna att dela med sig, men fördela riskerna på en till. Den här gången öppnade jag sovrumsfönstret och smällde med händerna. Samma scenario som förra gången fast nu med tre skuttande hjortsiluetter samt en Halvan som låg och väsnades över iskylan jag släppt in i sovrummet.

Jag missunnar inte de vilda djuren vår grönkål. Men man vill ju få sova. Dante är för det mesta en precis lagom vakthund. Skäller dagtid på ljudet av besökare som närmar sig (även grannarnas entré) och på natten kan han istället för att skälla, gruffa lite om han är osäker på ifall ljudet förtjänar alarm eller inte. Men tomtinkräktare på natten bemöts av ett vilt skällande, även harar som faktiskt verkar bli lite skrämda, inte som de här tuffa återkommande Bambisarna.

Idag ska jag gräva upp den sista kålen och ta med upp i skogen så kan de partaja i lugn och ro. Och vi kan få sova.

Blev ju inga bilder på villervallan inatt. Lägger upp tre duschdraperier jag hittat på nätet till nya badrummet. Kan man få ett tyckande, är det nån som är att föredra?

Medan Halvan härjar i badrummet. Takspottarna ska upp, fläkten, strömbrytarna och golvvärmereglaget och skåpet där drivern till spottarna ska sitta.

Halvan verkar ha turdag idag. Vi gick tipspromenaden som Korpen arrangerar i skogen, det var isigt och halt, men vindstilla och faktiskt bara 12 minusgrader och han vann skogsbingon som pågår parallellt med de tolv tipsfrågorna.
På fråga 11 hade han full tipsbricka. Förlösande på ett dåligt humör; 1000kr att kvitta mot gårdagens beska 400kr i parkeringsböter.

Sen hittade vi "Korpen" som göms nånstans längs tipspromenaden, men den är det meningen att nåt barn ska hitta och inkassera 25kr i hittelön. Så den lämnade vi kvar till eventuell barnfamilj som trotsat minusgraderna.

Vi har gått den här tipspromenaden i många år och aldrig ens haft en rad rätt på skogsbingon. Och aldrig har jag sett korpuslingen heller tidigare, utom i famnen på nån stolt unge som hunnit före.

Som grädde på moset kunde Halvan samtidigt passa på att hämta ut förstapriset från förra årets sista tips: ett halvårs prenumeration på den lokala draken. Känns som om vi får hålla oss hemma några söndagar framöver och överlåta turen till nån annan.

Vissa dagar är det tur man har en hygglig hund. När maken är butter, grinig och ifrågasätter varje beslut man tagit på egen hand.

Och givetvis fortsatte rörmokaren sin skräddarsaga på temat det bidde visst inte av den här gången heller.
Ikväll lördag alltså kom följande sms.

Och så ägnade jag lördagen åt att köpa en hel kasse glödlampor till Ma som hon längtat så efter (hon köper inte mina LED-argument). Och hur glad blev hon då; "det var ju synd att jag inte visste det, för det var några andra saker jag hade velat be dig om". Tacksamheten stod som ni förstår som spön i backen.

Är Quentin Tarantinos nya film värd lite mer än tre timmar av ditt liv? Och ett ganska stort uttag ur din biokassa?
Det skulle jag och Halvan ta reda på igår tillsammans med ca 70 av Glosoppestans invånare. Här har det inte gått att ordna en duk för 70 mm Panavision, men det räckte gott som det var.

Jo, svaret kommer direkt: det är den. Fast den är inget mästerverk, snarare en konceptfilm; så här ser en western ut om Tarantino gör den. Och dialogen är som vanligt härligt skruvad. Men splatterupplösningen, med generösa mängder blod och hjärnsubstans är faktiskt lite trist och fantasilös, som om Tarantino tänkt; asch, nu är filmen snart föör lång, jag måste raska på och jag kan inte komma på några varianter; vi kör ett hjärnsprut till.

Läste några recensenter som reagerade på "kvinnovåldet i filmen", mot Jennifer Jason Leighs rollkaraktär. Men som Halvan sa: hon fick precis lika mycket stryk som om hon varit en tillfångatagen manlig brottsling. Och det finns inte ett spår av sexualiserat våld. Fast i slutet ser hon värre ut än huvudrollen i skräckfilmen "Carrie" om ni minns.

Så om du är bekant med Tarantino och uppskattar de flesta av hans filmer så tycker jag du kan spendera tiden och pengarna. För en oinvigd är det nog bättre att stanna hemma och se "Pulp Fiction" eller ännu hellre min favorit "Reservoir Dogs (De hänsynslösa)". Den är den absolut bästa introduktionen till Tarantinos grymma filmvärld.

Kanske tur man inte försökte hanka sig fram som konstnär. Ett självporträtt med galen kolorit. Sånt som dyker upp i källaren hos åttiotaggarna när man städar efter att snälla dottern varit hemma och roat sig med att rota runt överallt.