Spöregn. Trött hund. Vi hann en redig repa i skogen innan det började ösa ner. Och en tur i hundrastgården som slutade illa eller gott beroende på hur man ser det:
En bordercollie högg Dante på allvar. Det kom nämnligen en kvinna med två hanar, en ung och en gammal BC. Hon lät den gamle lite ilskna kaxen stanna utanför, medan den yngre och Dante lekte frejdigt i hagen. Kaxen gick fram och tillbaka utanför grinden och morrade svartsjukt åt de lekande ynglingarna. Sen kom killarna i hagen nära grinden och Dante kände för att morra tillbaka genom gallret, varvid den unga bordercollien bestämde sig för att hänga på brorsans inställning och attackerade Dante. Han hann hugga två gånger innan jag och den andra matten fick fatt i dem. Under tiden hade en fjärde hund dykt upp utanför som väckte laxens intresse; som tur var en äldre tik med en sansad matte för situationen var minst sagt rörig.
Vi tog oss ut under kontrollerade former till slut och jag kollade Dantes öra, öga, tryffel, läppar och tänder; inga synliga skador och inget blod. Han blev nog räddad av sin tjocka päls. Däremot hade nog självkänslan fått en törn, han satte sig genast och tömde tarmen mitt på stigen. Och vid nästa hundmöte; en snäll liten viftande Parsonterrierkille, så tog han ut mycket ilska och skällde o morrade o gjorde utfall.
Undrar hur Dante uppfattar mig och min insats i tumultet, jag ägnade mig ju åt honom, hindrade honom att bita tillbaka och skyddade honom mot den arga bitvargen, undrar om han känner sig sviken; att han tycker att jag borde gjort tydliga utfall mot anfallaren och inte heller hindrat honom att försvara sig? Det var väldigt skönt att den andra matten tog situationen på allvar och ändå behöll sitt lugn och att vi kommunicerade så bra om hur vi skulle gå till väga för att sära dem.
Nu tror jag att bästa medicinen är att snarast fortsätta med hundmöten och lek med kompisar. Kan ju inte låta honom utvecklas till en ilsken typ. Den som har råd att ge mig får gärna höra av sig.

 

Victoria

23 juni 2015 19:13

Tiotusekronorsfrågan som alla självutnämnda förståsigpåare kan ge lika många och olika svar på och hävda sin RÄTT och alla andras fel.

Det är svårt. Di däringa hundarna tycker ju att de pratar tydligt med varandra. Och vi fattar inte alltid. Men det som var första gången var nog inte sista, jag har ingen lösning trots min ENORMA KUNSKAP ;) jag är bara glad att han bara stukade självförtroendet och inget annat.

En positiv sak med hanar är ju dock att de faktiskt inte har ihjäl varandra, är de sunda i skallen så viker sig en av dem utan blodsutgjutelse. Tik mot tik är inte lika roligt alls. De strimlar gladeligen varandra i slamsor utan att ens fundera på att vika sig.

http://www.fitterbittan.se

ohejdat

23 juni 2015 20:48

Jag är glad att det hände på ett vis; kommer definitivt att tänka lite annorlunda vid nästa lek med en av två sambos så att säga. Idag har jag medvetet sökt upp hundar på promenaden som inte gillar Dante för att se om det funkar att få honom att hålla sig lugn. Det gjorde det, en avförande faktor för att Dante ska få ett tantrum är att han blir lite överrumplad. Får han sitta och låta antagonisten passera på vettigt avstånd går det fint.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här hittar ni mig i fortsättningen: www.ohejdat.com Hoppas jag kommer lära mig hur Wordpress funkar snabbt. Hejdå Bloggplatsen! Tack för fyra års dagbokstjänstgöring. ...

Häng med till: https://wordpress.com/post/ohejdat.wordpress.com/4 ...

Det funkar inte att blogga här längre, inte bara foton försvinner utan också hela inlägg. Nyss ett om Pa hos audionomhäxan. Och bloggen tar en massa minne i telefonen. Hur gör man nu då? Byter bloggplattform på nåt vis, det fattar jag, men till...

Förlåt Dante att matte gett dig fläcktyfus, det går över på en vecka ungefär: ...