Har stört mig på ett uttryck som blivit fel och fått väldig spridning. Facebook förstås...
Man beklagar inte sorgen, utan förlusten. Rätt stor skillnad eller hur?
Att beklaga sorgen är som att säga "tråkigt att du är ledsen", att beklaga förlusten är istället att bekräfta sorgen.

Inatt somnade en släkting in, i lugn och ro, 89 år gammal. Frisk fram till sista året. Bodde ensam kvar i villan tills för två år sedan. Sorgligt är det ändå, men få förunnat att få ett så långt och friskt liv med full fart på järnkontoret in i det sista.

Sen pusta ut lite innan det är dags att fara till åttiotaggarna.

Först en tur i skogen; Slånet blommar så vackert. Det växer överallt fast det är bara så hör års man tänker på det.
Sen ett dopp i stenbrottet och sedvanlig efterföljande tokrusning i mossan.
Nu ska matte ta en kopp och sen ska Dante puckla på Zorro i hagen. Eller tvärtom, eller båda. När det är avklarat ska matte städa hos åttiotaggarna och Dante vila ut under bordet.
Sen tror matte att det äntligen ska bli av att få fröna i jord.
Vi får väl se.