Var det nån som drog upp denna tall med rötterna som barn och så bestämde den sig för att överleva ändå?

Det är söndag och jag ligger som den skraltiga käring jag är på en elektrisk värmedyna i sängen och väntar på att min häxblandning ska ta: naproxen och diklofenak. Höften lever sitt eget smärtsamma liv. Min plan för dagen var att eliminera spåren efter sommarens alla flugor som bajsat högt å lågt i köket. Apoteksteknikern spände ögonen i mig när jag shoppade pillren förut och frågade om jag tänkt använda dem samtidigt, i såna lägen ljuger jag bra.

Dante tyckte det var färdigsovet fem över sex. Med tanke på att han förbrukat tre svarta påsar före klockan sju och egentligen behövt fyra så var det bra han väckte mig. Antar att även hundars magar påverkas av antibiotika. Min höft ger inte med sig, det var till och med värre att komma ur sängen idag. Är det Voltaren som ska till? Ska göra som Dante och vila efter långpromenad och frukost, fast jag väljer nog ett mjukare underlag.