Så är vi redo för säsongens sista tipspromenad.

Å köttbullepluttar i fickan till Dante.

Pollinerare.
Det är ju skitkallt.
Minusgrader två nätter i rad och typ sex grader mitt på dagen.
Och inga humlor är ute och gör sitt jobb.
Ändå envisas persikoträdet att blomma för fullt.
Ja, då får man agera humla själv då och borsta runt bland ståndare och pistiller.

Ska alla grejer som tar slut här hemma idag börja på "T"?
Te, tandcreme och T-bensstek?

(detta är alltså mitt Fuji-post-it-lappsblock)

Då har vi blivit med olivträd. Känns sådär. Det var förstås en väldigt fin gåva av herr och fru Martini. Men de är visst otroligt svåra att hålla vid liv. Särskilt vintertid. Men vi får göra ett försök. Det får väl bo i ett kallställt gästrum i vinter. Jag antar olivutmaningen Fru Martini!

Vi bjöd förstås på lite japaninspirerat käk igår. Provade att riva souvenirwasabin, ja, det var krut i den.
Om någon vill prova att laga till anka på ett lite annat vis så googla på "Gustav Trägårdh anka";
Då dyker det upp ett recept där man tillagar ankan i stekpåse. Först ett dygn i en marinad av soya, sesamolja, vitlök, chili och ingefära. Sedan steker man den med marinaden i påsen i tio timmar i 100 grader. Ut kommer en anka som är så mör så den ramlar av benen. Och doftar underbart. Gustav föreslår ananaschutney till, jag gjorde klassisk apelsinsås.

Halvan fick ett ryck och serverade hot shots efter middan. Kommer ni ihåg dom? Galliano, kaffe och vispad grädde i ett litet shotglas. Inget Japan över det alls; det var åttiotalet som kom å hälsade på.

Nyklippta killen å jag väntar på att Symaskinen ska bli färdigservad på bilverkstaden. Stor service denna gång, tre sköna tusenlappar flög iväg. Men nu har jag dealat så vi kan köra två små på raken om jag fortsätter köra så lite som hittills.

Ikväll kommer herr och fru Martini och äter anka. Så nu måste vi hem och röja upp. Hemmet ser väl aldrig så skitigt ut som efter tio hotellnätter; damm- och fläckfritt jämförelsematerial samt hemmablindheten tillfälligt borttvättad.

Om jag ägde en raspberry beret skulle jag bära den imorgon.
Prince, en ovanligt stor liten musikmagiker.

Ligger i badkaret och längtar efter att ligga i sängen. Enveten jetlag att sitta i då, klockan är typ kvart i nio. Idag haver jag ägnat tre timmar åt att klippa sommarkostym på Dante. Gjorde ett seriöst försök med svärmors Oster: klippapparat, men Dante var inte seriös alls. Bara skuttade och flaxade med Dumboöronen. Det fick bli handsaxen, har blivit extra nervös efter att Victoria (www.fitterbittan.se) berättat vad maken hennes åstadkom på Litens öra; det är tågkonduktörkänsla blandat med Luis Buñuel på det som man helst vill slippa undan.