Känns som en måndag då det är dags att ta tag i hemmasaker. Skura spisen. Storstäda badrumsskåpen. Rensa kylskåpet och skafferiet. Förpassa de sista hyacinterna och amaryllisarna, ok: jag ska försöka spara amaryllislökarna. Laga Dantes favoritpipleksak. Han blev verkligen glad att få tillbaka den.

Tänker på "45 år" medan jag gnor. Den växer och berör.

DN krumbuktar och gör sig till:
http://www.dn.se/nyheter/sverige/fragor-och-svar-om-dns-hantering-av-handelserna-i-kungstradgarden/
Men hur som helst så har de lagt tips åt sidan, tips om allvarliga brott och om en poliskår som valt att blunda. Det kommer hundratals tips varje dag försvarar man sig med, men de kan ju inte vara av den här digniteten.
Dags för en rejäl pudel, Dante kan visa hur man gör. Eller en katt.

Vi tog en tur innan det blev riktigt ljust imorse. Fanns hur mycket som helst att noskontrollera.

På vägen hem mötte vi en dam med en softie. Det var inte hennes hund och jag fick mig en sorglig historia till livs om en avliden husse och en omplacering som inte funkade och nu hemma hos damen så fanns det redan katter, som förstås inte alls gillade den snälla lufsen. Världen är full av oönskade hundar och ungar. Eller; först var de önskade, men sen gick det över?

Förutom att vara arg, tvätta kläder, bil och disk så har jag idag varit med Halvan på bio.
Sett Andrew Haighs film "45 år", så sevärd för den som tänkt sig ett långt liv tillsammans med någon.

Utan att vara en spoilare:
Charlotte Rampling spelar Kate som inser att hennes liv tillsammans med maken sedan fyrtiofem år egentligen styrts av hans i ungdomen omkomna flickvän; "my Katja". Berättelsen är lågmäld och upprepande, dag efter dag börjar med en hundpromenad, men varje scen är ett effektfullt bidrag till historien som förmedlas.
Se den! Och du kommer inte kunna höra "Smoke Gets In Your Eyes" med The Platters utan att se den sista närbilden av Charlotte Ramplings sorgsna ansikte:
"They asked me how I knew
My true love was true
I of course replied
Something here inside
Can not be denied..."

DN. Den stora draken. Väljer att inte förmedla en nyhet. För att den spelar Sverigedemokraterna i händerna? För att brotten begåtts mot unga tjejer på festival? Om några män istället valt att köra in sina fingrar i nån mer prominent kvinnas vagina? Som i Hanne Kjöllers t.ex?
Så besviken. Så förbannad. Hur ska det här följas upp, det vill jag veta. Innan jag slutar vara ilsken. Sen är jag givetvis minst lika jävla arg på de asen som tror att tjejer är ett lovligt byte som man jagar i grupp som en flock hyenor.

Väldigt sällsynt sängkamrat.
Ligger och trynar i änden på den smala gästsängen.
Vår säng använder han mest som handduk efter promenad eller utsiktsplats.
Det här undantaget måste bero på att rummet är ouppvärmt, så täcket kändes svalt när han somnade.

Själv har jag magont (därav sängvalet) förmodligen orsakat av gyrosen jag åt till middag. Halvan ville så gärna ha snabbmat/hämtmat. Och imorgon har han bespetsat sig på hamburgare på Sibylla efter eftermiddagsbion vi ska på. Inte utan att en husmors självförtroende rubbas lite.

Mellandagsfredag; har kört ett städpass hos åttiotaggarna, medan plattisen blivit klar i badrummet, så nu väntar vi på röris som är sin egen variant av "vad bidde det då då?-skräddarsagan". Från att från början när vi anlitade honom, beräknat komma i början av december, till de tre senaste utfästelserna; jag kommer måndagen den 11:e, till via plattis: "han kommer på tisdag den 12:e", till "jo, han kanske hinner komma nästa vecka"...

Åttiotaggarna ville behålla julgranen en vecka till, mig spelar det ingen roll när barren dråsar av i drivor, bara jag kan lämna Dante hemma när den ska kläs av och ut. Det är nåt med hans päls och barr; typ "ler å långhalm", vilket jag faktiskt aldrig sett nåt konkret exempel på. Lera och vass däremot; som putsskikt på väggarna i landshövdingehusen i Göteborg. Kallas kloasongvägg; stående plank klädd med vassmatta som sen putsats med lera. Närmast omöjliga att sätta upp nåt på utan orsaka ett jättehål i putsen.
Nog om detta. Halvan har haft sin sista lediga dag på långledigheten. På måndag börjar hans lönearbete igen och sötebrödsdagarna är över; både bildligt och konkret. Här vankas sånt som kålsoppa och kokta ägg framöver. Blir väl något av en karnevalshelg inför detta nu; ikväll blir det spagetti med bolognesesås. Och "På spåret". Och Planters Punch. Och de sista ostbågarna till.

Igår kollade jag på en av mina hjärtegrisar; Carl-Einar Häckners varieté på teve, det var faktiskt hans nittonde i ordningen som han sätter upp på Liseberg varje sommar. Han ligger ett varitéår före mig å Halvan, eller vad vi borde kalla åren ihop som par, vi får se vem som tröttnar först ;-) , han är minst lika tjatig som vi iallafall.

Är det nån som ska fylla helgen med nåt överraskande? Nåt man kan bli inspirerad av?