Det är minus fjorton ute och bara drygt arton inne; jag släpper ut den goa stugvärmen till badrummet som fortfarande är utan väsentligheter som element, handfat och toalett. Det sägs att Ior the Plumber ska komma på måndag, fan trot.
Men jag ska passa på att stryka lite färg på dörrkarm och fönster och då behöver virket vara tempererat.
Sen är det dags att fara till Systembolaget och fylla upp pyttebilen med åttiotaggargodis.
Dante tycker vi kunde ta å stanna hemma och bygga en igloo åt honom i trädgården istället. Där skulle han ligga å chilla å käka snö hela långa dagen. Igårkväll ylade han i sömnen; ett långt utdraget sorgligt varglikt yl, Halvan trodde ljudet kom från teven.

Ikväll blir det upp till bevis. Fast det syns ju skillnad till och med på iPhonebild.

Den här killen har precis stulit och tryckt i sig en stor skalk parmesan som var ämnad till fåglarna. De senaste dagarna har han verkat närmast omättlig. Nu går han och stryker längs med köksbänkarna och elaka matte har lagt fram ett par retsamma skivor av underbart väldoftande entrecôte på skärbrädan som ett stresstest.

Hittills har Dante ju varit närmast löjligt lydig med vad som är hans och inte. Han har inte ens rusat fram för att nappa åt sig om jag tappat lite hundgodis på golvet, utan har snällt inväntat klartecken.

Han blev bannad när han snodde diskborsten från diskbänken en gång som valp när han precis nådde upp till kanten med nosen. Idag skulle han lätt kunna ställa sig stödd mot framtassarna och utan ansträngning glufsa i sig allt på bänkarna. Nu får vi se om det är slut med att räkna med att det som ligger framme ligger kvar.

Nu har jag rört ihop alla rester av kokosflingor, hasselnötsmjöl, mandelmjöl och annat från skafferiet med passerat utgångsdatum; med kokosfett och rapsolja. Det ska bli talgbollar de luxe till min uteservering.

God morgon.
Dricker kaffe i köket vid en bukett fresior som jag blev förärad av grannen igår. I garderoben ligger en hund och småhickar i sömnen och från sängkammaren hörs hussens snarkningar. Ganska hemtrevligt alltså.

Måste bara få fråga;
Har kapat en omslagsbild från en vän till en väns Facebook-konto:
Vad i hela friden heter människan?

Har ni sett den stavningen förut?

Idag var åttiotaggarna i sitt verkliga esse.

Ma tjöt och skrek, Pa fick ringa tandläkaren åt henne för hon bara orkade inte åka dit; "jag orkar inte flera saker på samma dag", "jag vill inte vara så här, men jag kan inte hjälpa det, snyft, snyft". Men besök hos hårfrissan lite senare skulle dock gå. Men det ställdes också in med ett par timmars varsel; för idag var "en extra dålig dag", buuh, buuh.
Att inte hennes frisör sagt upp henne som kund är helt otroligt, jag gissar att hon ställer in vartannat besök ungefär och nu pratar vi om en kvinna som alltså gått och "lagt håret" varje vecka sedan sextiotalet.

Pa fick bråttom in på toa, väl där kom han på att han glömt fylla på toalettpapper; så tillbaka in i köket och riva i städskåpet efter pappret, när han fumligt fått fram två rullar ställde han dem på köksbänken och gick in på toaletten tomhänt igen. Hans minne har en guldfisk tagit över.

Granen skulle jag inte ta idag, utan på torsdag.?. På torsdag? Skulle jag komma även på torsdag? Vad spelade två dagar tidigare för roll? Nej, på torsdag, fast jag skulle ändå dammsuga vardagsrummet. Jag gör vad jag blir tillsagd. Fast ibland så försöker jag komma med bättre alternativ. Som idag när jag skulle ta bort julduken och lägga på en redan skitig duk på matsalsbordet; den var ju så stor så jag kunde väl vika den så det inte syntes? Nä. Jag gick efter en ren duk i linneskåpet.

Sen meckade jag med Pas hörapparater, slängde sopor, tvättade två maskiner, bytte glödlampor, rensade kylskåpet, plockade tomglas och betalade räkningar.

Pa hummade lite harklande försiktigt om att det behövde fyllas på, fast på torsdag alltså: ja vinförrådet alltså, hrm, hrm. Hade ju gått en del extra när snälla dottern var hemma över jul. Jaa, sa Ma; det är dags att fylla på spritskåpet också. Va?. Jag handlade en hel låda whisky en vecka före jul? Och det är bara hon som dricker kattpisset. Sedan fick jag faktiskt ett litet utbrott och sa att hon kanske borde dricka lite mindre så skulle hon kanske skulle gråta lite mindre vareviga förmiddag. Nähä, buuh, det är hennes "enda tröst och hon är aldrig berusad", "har du nånsin sett mig berusad?".
Men om whisky verkligen är en tröst borde du väl bli mindre ledsen istället för mera lilla mamma?

Ni som läst min blogg de senaste dagarna vet att jag är förbannad och upprörd över hur övergrepp mot unga kvinnor i allmänna folksamlingar ignoreras, dels av polis, men ännu värre av media som ska fungera som en blåslampa i röven på myndigheterna.

Förminskandet och ignorerandet av brottsligheten tycks ha sin grundorsak i en slags skitnödig politisk korrekthet. Att våga påstå nåt om förövarna, det är det ingen som är beredd att göra; av rädsla för att utpekas gå Sverigedemokraternas ärenden.

Här är det dock en liberal ledarskribent som vågar ta bladet från munnen, han lär bli klädd i brunskjorta flera gånger om innan dagen är slut;
http://m.gp.se/nyheter/ledare/1.2953828-cwejman-kultur-forklarar-sexuella-overgrepp

Men det går ju inte att blunda för att om man ska utföra ett brott tillsammans med andra så måste man vara överens. Överens om att ensamma unga kvinnor är ett lovligt byte. Och det synsättet har de lärt sig någonstans.