Morgon i huvudstaden.
Längesen man vaknade till smällen av brevinkastet och dunsen av en morgontidning på dörrmattan.
Men jag glömde att detta hem bara har pulverkaffe, jag brukar ta med en liten pressobryggare och ett paket kaffe när vi lånar lägenheten, men jag glömde förstås det den här gången.
Tur det ligger ett Espresso House i huset intill, behöver bara vänta en kvart till så kan jag få min dagliga dos.
Halvan sover sött och jag prasslar med tidningar i soffan, har precis insett att mina läsglasögon funkar på mobilskärmen men inte tillräckligt bra på papperstidning, kan det va en avståndsfråga eller bero på att skärmen är upplyst? Det doftar gott om dagstidningen i alla fall.

Och nej, jag öppnade inte Facebook, kollade bara caféets öppettider. Facebookfastan känns bra, men jag saknar Instagram. Fortsätter fastan till påsk.

Stockholm.
Sån lyx att kunna låna vännernas lägenhet. Vi firade med en flaska champagne hemmavid innan vi såg "Marodörer" på Dramatens lilla scen. En modern bearbetning av Strindbergs pjäser "Kamraterna" och "Marodörer" av Jens Ohlin och Hannes Meidal. Pjäsen visar rappt och roligt (åtminstone inledningsvis) att det inte hänt särskilt mycket sedan originalens 1880-tal. Det är fortfarande svårt att kombinera familjeliv och karriär, att för en man stå tillbaka för en hustrus framgångar.

Sedan var det dags för sen middag på Rolfs kök. Klassisk finkrog som vi hittills bara gått förbi. Vi fick vårt bokade bord i den fullsatta restaurangen i en hög fönsternisch som krävde lite akrobatik att nå utan att inte riskera andra gästers och deras maträtters väl och ve. I nischen väntade varsin stol med nedsutten och därmed ganska obekväm sadelgjordsflätad sits. Det är kul med restauranger som behåller sin genuina och ursprungliga stil och inte kör koncept som håller i max 10 år och sen är det dags för nåt helt nytt. Men skicka stolarna till en tapetsör för omflätning hälsar en visserligen tjock men plattrumpad käring. Förrätterna gratinerade ostron och varm krabbsallad var goda, men varmrätterna oxkind och fläsksida var bara precis på rätt sida godkänd. Oxkinden serverades i en mustig sås med starka levertoner som nästan smakade bränd, där räddade saltkaret mig. Till Halvans confiterade fläsksida serverades en rejäl tuss supersur kål och en liten hög menlöst brynt lök. Halvan undrade vad mästerkocksjuryn i teve skulle tyckt om man som amatör kommit fram till dem med dessa tallrikar. Sen skyndade vi oss att krångla oss ned och ut ur våran fönsternisch innan bordet nedanför fått in sina varmrätter, hade inte känts nåt vidare att vifta med skorna strax ovan deras tallrikar.

Imorgon (idag då, har svårt att sova) ska vi bjuda födelsedagsbarnet Halvans dotter med sambo på kalasmiddag på Proviant, också ett oprövat ställe, hoppas på lite bättre tur där, både med mat och möbler.

En bloggfavorit har skrivit en massa om att hon funderar på att skaffa en tredje hund.
Alltså fatta: inte en andra, utan ännu en extra, det blir då summa summarum: hund nr 1 (normalt), hund nr 2 (rimligt, men väcker avundsjuka) och så en valp på det då (nä, det är bara för mycket). Jag är så upprörd att jag inte klarat av att kommentera. Jag blir grönare än Shrek och Hulken tillsammans.
Och detta för att hennes äkta halva vill ha en traktor. Varför vill inte Halvan ha en traktor?

Gå in och tala om för henne att det handlar om viktklasser: att det är folk med småhundar som kan ha tre, typ tre chihuahuor väger ju inte ens som EN portis. Man ska inte ha fler hundkilon än man väger själv. Basta!:
www.fitterbittan.se

Fast om sanningen ska fram, egentligen så vill jag ju inte ha nån mer hund, jag är för kär i Dante, men om jag kunde skulle jag gärna få ha honom som valp en gång till. En sommar med galet bus i knähundsstorlek. Och så skulle jag försöka göra om det där med kloklippningsträningen för den har jag tydligen misslyckats med.

Men vi kommer och hälsar på snart Vic, så får du provsmaka på tre galna grabbar ihop.

En bild från då, när kulorna fortfarande satt i grenen.

Han är bra på det.
Bra på att se deppig och övergiven ut så fort han fattat att han ska nånstans dit vi inte ska.
Vi ska till Stockholm och bjussa Halvans dotter på födelsedagsfestligheter; teater och middag.
Medan Dante ska hänga med de snälla på landet.

Nu fick jag dåligt samvete.
Antar att jag är ensam om att vara fjompig på den här nivån:
För jag upptäckte precis att rosorna jag fick av Halvan på Alla hjärtans dag dött av törst och inte vissnat som en vanlig bukett. Det är väl en halv matsked vatten kvar på botten. Stackarna! Om jag ska skylla på nåt så är det den här kulörta vasen Halvan fått från sin förra arbetsgivare, mönstret hindrar en att upptäcka att de druckit upp allt.

Vad betyder "on premise only"? När det gäller ett paket ölglas? Inget viktigt, men jag är ju rätt nyfiken. Trodde det betydde "under förutsättning att..." Typ under förutsättning att man köper hela lådan?

Nu återstår "bara" att försöka få tillbaka pengarna från Klarna för de glas jag returnerade för...låt se...idag är det 48 dagar sedan.
Men det finns ju större bekymmer att ha.

Världen är vackert glaserad med frost och solen stiger iallafall en liten bit på en klarblå himmel.

Vi gick till sjön och Dante tyckte jag var en riktig fegis som inte ville gå ut med honom på isen; om man åker i så är det bara att hoppa upp igen och ruska vattnet ur pälsen. Har väl inte riktigt lika bra ruskteknik som en barbet då.

När vi kom hem så hade visst grannarna varit snälla och sparat en snöhög som man kunde chilla i och äta av.