Alltså Halvan är förstås i Stockholm för att se till att Djurgården slår Brynäs i avgörande match. Ohejdat hjärnstillestånd.
Så här ligger det till efter första perioden:

Hussehalvan är i Örebro för att ge Järnkaminerna det sista avgörande stödet i ishockeyn.

Själv sitter jag i köket och luktar svett och klunkar ett glas Sauvignon Blanc. Eller ja; stinker svett och dricker glas nummer två. Har haft åttiotaggardag idag istället för som vanligt på tisdagar. Farbror Fönsterputsaren skulle komma. Då ska fönstren röjas av; gardiner åt sidan, soffor och bord ut och bort med alla krukväxter och annat pynt på fönsterbrädorna.

Men först var jag och fyllde på deras godisförråd; tre lådor rödvin, vi talar inte boxar nu, utan 3 kartonger á 12 flaskor, dessutom en låda whiskey och en låda vermouth åsså sex helrör Absolut på det. Det ska räcka drygt en månad. Hoppas jag. 66 flaskor allt som allt. Det är tur de kör på budgetvarianten av sorterna. När det gäller vinet är det definitivt rättfärdigat eftersom Ma häller i en stor sked socker och en skvätt vatten i varje glas hon dricker. Även när jag bjuder på bättre årgångsvin.

Sen storhandlade jag mat och andra förnödenheter till dem. De har en lokal liten dyr-Ica som de handlar hos på veckobasis, men nu fick jag lov att fara till budgetaffären (min egen veckobutik) och bunkra. När prisskillnaden är minst två spänn per liter mjölk så känns det rätt bra.

Man tror man kan sin butik som sin egen ficka eftersom man besökt den säkert hundra gånger det senaste året.
Men se, det gör man inte, man hittar sina egna prylar, men inte när man går med nån annans inköpslista;
Hermesetas?
Rödavinbärsgelé?
Inlagda mandarinklyftor?
Smaksatt filmjölk?
Tepåsar?
Kardemummaskorpor?
Lunchkorv?
Engångsrakhyvlar?
Pulvermos?
Jag får flänga fram och tillbaka mellan hyllorna och leta. Till slut är vagnen fylld och listan avbockad. Glömde dock schalottenlöksfond, trots att jag vet precis var den står, för just den förekommer på min egna lista.

Förresten så har tydligen Halvan ägnat lunchen idag åt att boka resa till Tokyo efter påsk.
Ska det bli kul?
Nä.
...
För det ska bli skitkul, helt fantastiskt, vansinnigt roligt. Min favoritstad.

Det tog en stund innan de kom på hur de skulle leka; euroasiern Troja och Dante.
Sen fick jag spola bort typ ett kilo lera ur pälsen.

Vad jag vet så finns bara en barbet till här i vår lilla stad. Det finns väl ungefär 250 i Sverige numera. Men vi är två barbetmattar med väldigt olika inställning till utbyte. Jag blir glad när jag får syn på dem, men det blir inte hon; ser alltid besvärad ut och vill inte ens stanna till så de får hälsa.
Kan det bero på att Dante slog den andre på den internationella utställningen?

Tur du har andra polare Dante.

Här var det grå kalufser överallt man såg. Och det är faktiskt inte Pensionärernas RiksOrganisations årsmöte. Vi tror att det kanske finns tre personer i salen som är yngre än vi.

Det är inte lätt att hitta en förening när man passerat femtio som man faktiskt sänker medelåldern i när man går med.
Här gick det alldeles utmärkt. Det är vänföreningen till Glosoppestans konstmuseum som har årsmöte. Jag fick medlemskap av Halvan i julklapp. Det är ett riktigt fint museum med en fantastisk samling svensk nutidskonst och ofta väldigt spännande tillfälliga utställningar. En tröst ihop med ostaffären då.

Jag dräller ju hemma sedan några år. Inga lönebesked att läsa alltså. Först var det en massa skojigt jobb att fixa som takmålning, golvläggning, putslagning, medan det numera är mest Sisyfosarbete som tvätt, städning, matlagning och hundpassning samt ett och annat mindre projekt som byte av dörrblad.
Det blir inte det orangea kuvertet tjockt av. Hade tänkt mig en framtid som speckare; köpa renoveringsobjekt, fixa till och sen sälja, men hängde inte riktigt med i prisspiralen, tyckte vinstmarginalen åts upp av renoveringsutrymmet. Men vi klarar oss gott på det vi redan har och Halvans lön.
Omkostnaderna är inte särskilt höga trots att vi handlar dyra ostar.

Men man blir kanske lite ellers av att gå hemma. Jag har gjort två försök sedan jag lämnade mitt intensiva mäklarliv i Göteborg; en gång som försäkringsförmedlare (pallade inte att ta rast exakt fem i tre till kvart över och sedan bli blängd på om jag gick till damrummet vid ett annat tillfälle, ville heller inte vilseleda kunder, men det är snarare en historia för Plus eller Uppdrag granskning) och en andra gång som assistent till kvinna som egentligen behövde en god man (det var för eländigt för mig och Dante att bevittna från första parkett).

Så jag har tänkt tredje gången gillt. Det måste bli bra. Bra för mig. Bra för Halvan och Dante. Och hållbart långsiktigt. Nu har jag sökt ett jobb, som sommarvikarie, tänkte att det kunde funka som en provanställning, både för mig och för företaget. Men jag har inget besked ännu och fick ett väldigt bryskt kort svar när jag gjorde en försiktig propå; "det är inte klart än". Fast jag tror jag passar mer än perfekt där.

Nähä, när då då? Ska jag bara vänta och kanske inte få nåt besked alls? Jag tror jag framstår som en ganska skum typ om man läser mitt cv; hur kan en stadig start med tekniskt gymnasium leda till prästutbildning och fastighetsmäkleri via processindustri och kriminalvård?

Nu har jag hittat ett nytt spår att leda in mina och andras fötter på;
Medicinsk fotvård.
Kan utföras hemma i det för stora huset. Det är stor efterfrågan i Glosoppestan. Man kan arbeta privat eller på avtal med vårdcentral. En bokningsbar hemsida, en behandlingsstol, en balja och lite verktyg (och en redigt bra förstoringslampa) samt en ordentlig utbildning på Axelssons.
Utbildningen är ett halvår i... Göteborg!!!:-)
Kostar en slant, men sen är det bara att sätta igång.
Är det nåt jag missat med detta? Visst blir det väl inte lika välfylld pengapung som i mäkleriet, men en strid ström av glada och nöjda kunder och fria arbetstider. Dante kan bli receptionist.
Är det nån som kan komma på var skon klämmer;-)?
Okej, fötter kan ju vara rätt möttiga, men man har ju handskar och då blir ju förbättringen desto synligare.
Halvan tycker heltidshalvåret blir besvärligt ur hundsynpunkt. Men sen behöver vi ju inte ordna passning i det långa loppet.
Vad säger ni?
Jag har googlat och läst o kollat alla möjliga filmer om fötter o fotvård och mailat de två branschorganisationerna. Halvan känner till två terapeuter via deras makar som man kanske kunde få lite inblick i fotvärlden via. Jag har ju dessutom jobbat några år som diplomerad massör (ibland är det lättare att räkna upp vad jag inte jobbat med) på en hudvårdssalong så lite anatomi och rörelseapparatlära sitter redan.

Ibland är naturen jävligt jobbig.
Det händer saker där som man inte vill se. Fast i den naturliga naturen så kanske änder inte samlas i såna enorma flockar som de gör i populära parker med vinterutfodring.
Det jag syftar på är gruppvåldtäkter bland gräsänder. Ett väldokumenterat fenomen så det är inget jag hittar på.
Så här års spritter det i brallorna de inte har; de färggranna anddrakarna. De ger sig på ensamma honor i grupp och trycker ner och håller fast henne och bestiger henne en efter en. Det pågick överallt när vi kom med Dante till parken idag. Och Dante, som den gentleman han är, ryckte ut till honornas försvar och jagade gröna ankor så de flög åt alla håll och honorna kunde fly undan. Duktig vovve. Sen såg vi en död hona i ett buskage och det var full aktivitet även där, så de är nekrofiler dessutom.

Hört talas om samtycke din elaka jävel?!
.

Ni vet att jag är en riktig ostmus.
När vi är hemma i Glosoppestan på lördagar så brukar vi ta en promenad med Dante i innerstaden och passerar då stadens tröst; den alldeles utmärkta ostaffären.
Jag brukar stå kvar utanför med hunden medan Halvan handlar. Idag föll han för en schweizisk bergsost som bara finns på våren: "Der scharfe Maxx". Den är vansinnigt god, med toner av kola och nöt. Låt inte "skarp" i namnet avskräcka er; den är både krämig och fyllig. Påminner om Appenzeller.

Varför köpte han så liten bit?