Det vabbades på jobbet; så jag fick hoppa in ett extra eftermiddagspass. Men det var helt ok för jag hann först hämta Fru Martini till en trevlig fikastund och sen så lånade hon Dante, så slapp han vara ensam. Win-win för alla parter.

Sen har jag smaktestat dessa tre, det är ekologiska kokosoljor från Renée Voltaire, Urtekram och Kung Markatta. Nu blev det lite orättvist för jag hittade bara Urtekrams smakneutrala, medan de andra två är kallpressade varianter med mycket kokossmak kvar. Renées var nog liite godare. Prismässigt så är det jämnt lopp; literpriset blir omräknat cirka 150-160kr för alla tre. Är det nån mer som läst sig till kokosoljans hälsofördelar? Det krävs inte mycket googling för att hitta många och långa listor på kokosoljans positiva effekt på matsmältningsapparaten och på sköldkörteln. Så jag kör 3msk om dagen ett tag framöver. Antingen som den är eller smält i te eller kaffe. Vore kul att höra om nån blivit kokosfrälst.

Ibland tystnar inte bara lammen.
När man inte har nåt att berätta och det bara blir bä, bä...
Som efter en mycket stillsam helg värdig vilken pensionär som helst.
Med tjälknöl, tipspromenad och teater som de tre sammanfattande höjdpunkterna.

Men Molieres "Misantropen" från 1666 är värd några rader. Vad gör vi med den subjektiva sanningen är pjäsens tema? Måste vi uttrycka det vi tycker? Eller måste vi till den motsatta ytterligheten; lisma och smickra? Ett aktuellt ämne i en värld där man lägger upp bilder i sociala medier; på sin senaste frisyr, sminkning, tatuering, semesterort eller middag (tjälknöl t.ex ;-)) och vad vill man ha? Tja, inte är det uppriktig kritik man är ute efter iallafall. Östgötateaterns uppsättning är härligt färgsprakande med sköna kostymer på det tacksamt galna barocktemat. Jag saknar dock att HÖRA de rimmade replikerna ordentligt. Det skrapas med skosulor och det är ljudpålägg av musik och djupa suckar som åtminstone gör att talet inte räcker ända upp till mig längst fram på första raden.

Och nu:
Flaskgympa.
Sen:
Fika med Fru Martini.
.

Idag har jag letat efter ny pyjamas till åttiotaggaren, han vill ha modellen som består tischa och korta shorts i trikå. Av anledningar jag inte tänker gå in på här; så tar brallorna slut före tröjorna. Så egentligen letade jag först å främst bara trikåshorts. I det förskräckliga shoppingcentrumet intill finns alla lågpriskedjor representerade; HM, Lindex, KappAhl, Cubus och Dressmann. Och jag gav alla en chans. Men vad är det med expediter nuförtiden? Blev fullständigt ignorerad i alla butiker utom sista. Började fundera på om jag såg avskräckande ut; liten fet kvinna i övre medelåldern, iklädd rätt dyr oljerock, svarta jeans och rejäla promenadskor (hade inte svidat om sedan hundpromenaden). Nä, så väldigt otäck ser jag väl inte ut, möjligen lite grå. Men en kvinna som river runt bland kläderna på herravdelningen borde vara ett lätt och lockande byte: hon ska troligen inte handla till sig själv, vill komma till avslut och behöver säkert hjälp att tolka eventuella önskemål från mannen ifråga. Men nej. Mig sket man högaktningsfullt i.
Nu ska ärligt sägas att jag inte sökte upp nån av dem direkt, jag bara gick runt pymajashyllorna några varv och såg vilsen och uppgiven ut och sökte dem då och då med blicken. På KappAhl var jag till och med inne i två omgångar.
Men vad höll de på med då expediterna? De var kanske upptagna med andra kunder, vilket borde vara ett legitimt laga förfall från att bara helt enkelt fråga mig om jag kanske ville ha hjälp.
På HM stod två expediter och pratade med varandra, den ena med ryggen lutad mot disken (och mig), samtalet rörde sig om en kommande möhippa.
På Lindex var det faktiskt lång kö till kassan där två expediter vek reatröjor och knappade på kassaapparaterna för glatta livet, medan den tredje fokuserade på att hänga upp nedrasade plagg. På KappAhl märkte två expediter om reaplaggen med ytterligare rabatt medan de samtalade om den enas systers dåliga relation, jag rundade dem två gånger utan att uppmärksammas. På Cubus var två expediter innanför disken också fullt upptagna med att konversera varandra, på herrarnas avdelning var en ung praktikant i färd med att hänga upp flera strumppaket, det fanns inte i hennes världsbild att hon skulle flytta sig från hennes bekväma läge framför pyjamasarna, inte heller att titta upp: strumporna slukade all uppmärksamhet.
Slutligen fick jag hjälp på Dressmann, inget krångel och krusande: behovsanalys med raka frågor o raka svar och som avslutning ett litet enkelt försök till merförsäljning av strumpor. Gillar ju egentligen inte att göda de där norska miljadärsbröderna. Men gick därifrån med två trikåshorts på öppet köp.

som en ganska orörd snöhög utanför grannens, som man kan äta, gräva i och ligga å chilla i, det är härligt det!
Matte uppskattar dessutom den samtidiga mag- och tasstvätten.

Igår var det åttiotaggardag som det brukar vara en dag i veckan. Och som vanligt en dag i prövningarnas tecken.
Icebugsen som "snälla dottern så omtänksamt ordnat" (typ lyft luren o ringt affären) skulle förstås tillbaka till affären. Det gick lätt att se att de inte ens brytt sig om att prova dojorna. Så tack syrran för det extra omaket: att hämta dem och leverera hem dem och lägga ut 3600kr helt i onödan å så i slutändan få åka tillbaka med dem.
Kan inte var och en hitta på merjobb till sig själv? Skulle va en bra regel.
Det som stör mig mest är att Ma, som trots allt har kvar mer av hjärnan i aktivt läge, inte hjälper Pa som blivit allt dimmigare att komma ihåg sina mediciner och se till att de finns hemma. "Nu har han inte ätit medicinen han ska ta på morgonen tre dagar i rad för den är slut, han bryr sig inte om att tänka på sånt och jag orkar inte hålla reda på allt" *tårar och hulkningar*. Jag höll käft, men nu blir det dosetter och så får jag be om deras läkemedelslistor.

Nyheter från avdelningen för verkligt oväsentliga oväsentligheter:
Ni vet det där populära Instagramkontot om mat o vin som la upp en bild på misslyckade ägg. Idag dök #detperfektaägget upp...

Idag ska Dante och jag städa och förmodligen lämna tillbaka skor.
Igår lekte vi med en fyramånaders Rottweilertik, hon var första dagen hos sin dagmatte och hade visst inte hittat tryggheten där än; för hon knödde på mina ben hela tiden, ja tills Dante blev sotis och skällde ut henne. Stackars pys, fast hon verkade inte bry sig nämnvärt, valpar verkar förstå det där "livsfarliga" skällandet bättre. Och jag blev smickrad, jag är verkligen ingen "allahundaräöskarmigmänniska".
Igår var dagens bästa fråga: "kan du hjälpa oss med ett tema till en vinprovning, vi ska prova först och sedan dricka det till tjälknöl med potatisgratäng, vi har hållit på i tio år så vi har provat det mesta redan."
Jag valde Shiraz/Syrah från tre världsdelar; gamla världen (från facit så att säga; Crozes-Hermitage), Australien och Sydafrika. Tre kvalitetsviner: samma årgång, samma druva, men med tre olika ursprung. Ha gärna fått vara med själv.

Ja jädrar, vad en del människor man inte ens känner kan va hyggliga! Nu ska vi se om jag fått till det rätt; ni vet Fitterbittan som huserar på www.fitterbittan.se med sin välvässade penna, fabulöst fyndiga formuleringsförmåga och skarpa hjärna har en make; en skojig snubbe med minst en räv bakom örat när inte nån av jyckarna huserar där, han har i sin tur en nedrans trevlig halvkusin och hon bor i Californien. Och denna sympatiska kvinna har skickat mig ett mail fullspäckat med tips inför vår resa så att det räcker och blir över för våra tolv dagar.
Hit till det här plåtskjulet t.ex; Ernies Tin Bar, ska vi och ta ett glas. Nu blev planerandet ännu roligare.

Om man har ett Instagramkonto med över trettio tusen följare som bara handlar om avancerad mat och fina viner; då lägger man väl för sjutton inte upp en bild på två brända ägg?! Med texten "två stekta är bra för magen #äggfrukost".
Ägg ska stekas på medelvärme, om man använder smör kan man bryna det lite först innan man sänker värmen och knäcker i äggen. Målet är väl ändå en krämig äggula i en stannad vita?

(Inte en gula i en snorig ring av rå äggvita på en seg vit halvbränd sula, dessutom misstänker jag olja istället för smör).
#backtobasic