Idag har jag letat efter ny pyjamas till åttiotaggaren, han vill ha modellen som består tischa och korta shorts i trikå. Av anledningar jag inte tänker gå in på här; så tar brallorna slut före tröjorna. Så egentligen letade jag först å främst bara trikåshorts. I det förskräckliga shoppingcentrumet intill finns alla lågpriskedjor representerade; HM, Lindex, KappAhl, Cubus och Dressmann. Och jag gav alla en chans. Men vad är det med expediter nuförtiden? Blev fullständigt ignorerad i alla butiker utom sista. Började fundera på om jag såg avskräckande ut; liten fet kvinna i övre medelåldern, iklädd rätt dyr oljerock, svarta jeans och rejäla promenadskor (hade inte svidat om sedan hundpromenaden). Nä, så väldigt otäck ser jag väl inte ut, möjligen lite grå. Men en kvinna som river runt bland kläderna på herravdelningen borde vara ett lätt och lockande byte: hon ska troligen inte handla till sig själv, vill komma till avslut och behöver säkert hjälp att tolka eventuella önskemål från mannen ifråga. Men nej. Mig sket man högaktningsfullt i.
Nu ska ärligt sägas att jag inte sökte upp nån av dem direkt, jag bara gick runt pymajashyllorna några varv och såg vilsen och uppgiven ut och sökte dem då och då med blicken. På KappAhl var jag till och med inne i två omgångar.
Men vad höll de på med då expediterna? De var kanske upptagna med andra kunder, vilket borde vara ett legitimt laga förfall från att bara helt enkelt fråga mig om jag kanske ville ha hjälp.
På HM stod två expediter och pratade med varandra, den ena med ryggen lutad mot disken (och mig), samtalet rörde sig om en kommande möhippa.
På Lindex var det faktiskt lång kö till kassan där två expediter vek reatröjor och knappade på kassaapparaterna för glatta livet, medan den tredje fokuserade på att hänga upp nedrasade plagg. På KappAhl märkte två expediter om reaplaggen med ytterligare rabatt medan de samtalade om den enas systers dåliga relation, jag rundade dem två gånger utan att uppmärksammas. På Cubus var två expediter innanför disken också fullt upptagna med att konversera varandra, på herrarnas avdelning var en ung praktikant i färd med att hänga upp flera strumppaket, det fanns inte i hennes världsbild att hon skulle flytta sig från hennes bekväma läge framför pyjamasarna, inte heller att titta upp: strumporna slukade all uppmärksamhet.
Slutligen fick jag hjälp på Dressmann, inget krångel och krusande: behovsanalys med raka frågor o raka svar och som avslutning ett litet enkelt försök till merförsäljning av strumpor. Gillar ju egentligen inte att göda de där norska miljadärsbröderna. Men gick därifrån med två trikåshorts på öppet köp.

 

Mia Halvkusin

19 januari 2017 22:43

Nu ska jag ju inte dissa Sverige sådär rakt av, men oj vad detta låter bekant! Jag slutade handla på vissa kedjor för att jag blev så nonchalant bemött. Man får ju rösta med fötterna, även om det ju inte går att hålla i vissa lägen. Där jag bor i Kalifornien är dock kundservicen rätt fantastisk, och liksom inbyggd i folk, med några lysande undantag: IKEA och inrikesflyget... Men det går att överleva. Man hinner knappt in i en affär förrän någon säger "Välkommen och kan jag hjälpa till med något?" I början var jag ovan och störde mig på det - man är väl van vid att klara sig själv?! Numera är jag inte så blygsam, utan tar för mig - det sparar ju tid för mig, och det finns oftast personal "ute på golvet" som faktiskt har detta som del av sitt jobb.

http://www.ahlstromland.net

ohejdat

19 januari 2017 23:14

Nu ska jag skryta lite; jag hade inte ens jobbat två månader när jag fick utmärkelsen "suverän service" vid en KMM: kundmötesmätning. Det finns människor som jobbat hela sitt liv på Bolaget utan att få den. Att ge god service är ju själva essensen med att jobba i butik.

 

Malin

20 januari 2017 08:17

De som jobbar i många affärer har inte riktigt förstått vem som i slutändan betalar deras lön ;-) Om man inte är intresserad av att ge service så ska man inte ha ett serviceyrke. Det blir ju så mycket trevligare för en själv om man bemöter kunder på ett trevligt sätt och man får då också så mycket mer tillbaka (skriver av egen erfarenhet).

ohejdat

20 januari 2017 18:11

Känns som om de banar väg för nätbutikerna med sitt oengagerade beteende. Man kan ju lika gärna shoppa där och slippa bli ignorerad.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här hittar ni mig i fortsättningen: www.ohejdat.com Hoppas jag kommer lära mig hur Wordpress funkar snabbt. Hejdå Bloggplatsen! Tack för fyra års dagbokstjänstgöring. ...

Häng med till: https://wordpress.com/post/ohejdat.wordpress.com/4 ...

Det funkar inte att blogga här längre, inte bara foton försvinner utan också hela inlägg. Nyss ett om Pa hos audionomhäxan. Och bloggen tar en massa minne i telefonen. Hur gör man nu då? Byter bloggplattform på nåt vis, det fattar jag, men till...

Förlåt Dante att matte gett dig fläcktyfus, det går över på en vecka ungefär: ...