Igår var det åttiotaggardag som det brukar vara en dag i veckan. Och som vanligt en dag i prövningarnas tecken.
Icebugsen som "snälla dottern så omtänksamt ordnat" (typ lyft luren o ringt affären) skulle förstås tillbaka till affären. Det gick lätt att se att de inte ens brytt sig om att prova dojorna. Så tack syrran för det extra omaket: att hämta dem och leverera hem dem och lägga ut 3600kr helt i onödan å så i slutändan få åka tillbaka med dem.
Kan inte var och en hitta på merjobb till sig själv? Skulle va en bra regel.
Det som stör mig mest är att Ma, som trots allt har kvar mer av hjärnan i aktivt läge, inte hjälper Pa som blivit allt dimmigare att komma ihåg sina mediciner och se till att de finns hemma. "Nu har han inte ätit medicinen han ska ta på morgonen tre dagar i rad för den är slut, han bryr sig inte om att tänka på sånt och jag orkar inte hålla reda på allt" *tårar och hulkningar*. Jag höll käft, men nu blir det dosetter och så får jag be om deras läkemedelslistor.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här hittar ni mig i fortsättningen: www.ohejdat.com Hoppas jag kommer lära mig hur Wordpress funkar snabbt. Hejdå Bloggplatsen! Tack för fyra års dagbokstjänstgöring. ...

Häng med till: https://wordpress.com/post/ohejdat.wordpress.com/4 ...

Det funkar inte att blogga här längre, inte bara foton försvinner utan också hela inlägg. Nyss ett om Pa hos audionomhäxan. Och bloggen tar en massa minne i telefonen. Hur gör man nu då? Byter bloggplattform på nåt vis, det fattar jag, men till...

Förlåt Dante att matte gett dig fläcktyfus, det går över på en vecka ungefär: ...