Hm, nu tror jag att jag vet hur dammen tömdes på vatten. Det kändes ju lite knepigt att slangen låg så långt utsträckt på gräset och att den japanska porslinsgrodan som brukar flyta runt på ytan låg upplockad en bra bit ifrån.

Idag såg jag och Dante tre gossar i ca tolvårsåldern dra runt i villakvarteren. Ett typiskt pallargäng, trodde knappt de fanns längre, trodde barn föredrog godis, men spänningen är ju inte fy skam den heller. De verkade bli utjagade ur en trädgård av en ganska barsk pensionerad gympalärare som nog fortfarande vet hur man handskas ned slynglar med våta öron. Sen drog de vidare in på parallellgatan. Lagom när vi kom hem, så såg vi grannarna knata iväg med sina gångstavar. Strax därpå dök gossarna upp och stack in i deras trädgård. Det tyckte varken jag eller Dante om, så vi ställde oss och ropade/skällde på dem; hallå; vad gör ni?! Så då kom de ut igen på allmänningen utanför vår tomt och såg generade ut. Jag fortsatte fråga om vad de höll på med och det var tydligen ingen enkel fråga att besvara så de började slingra sig och prata om min damm som avledande manöver, de undrade hur djup den var; för de hade ju sett den när de gått förbi förut (flackande blick), ja en annan gång alltså (fladdrande blick och sväljningar). Jag svarade att den är grund för den är ju bara till för guldfiskarna så den är inget vidare badbar... Jaha, okej; hejdå rå...

Nu hoppas jag att de inte kommer tillbaka på rackartyg när vi är borta.
.

På utflykt till andra sidan sjön. Full sol, vindstilla och 16 grader.
Den här söta killens matte hade bakat tårta och då tager man sig en bit och njuter eller hur?! Oavsett diet. Tricket är att inte ta två eller köra korken är ändå ur.

Dante fick dessutom möjlighet till ett riktigt hundslagsmål; när en Jack Russel kom infarande genom grindspjälorna som en vit raket eftersom granntikarna löper. Det är mina tjejer tyckte Dante; pyttsan heller tyckte Jack och flög på honom. Till slut stod jag med ett grepp i nacken och ett grepp om svansen på den vilt huggande terriern och höll Dante på avstånd, tills hussen dök upp. Klart uppiggande tyckte Dante.
.

Halvan vann Weibulls frågesport på Trädgårdsdagen vi var på för några veckor sedan. Idag tog jag mig äntligen till turistbyrån och hämtade ut vinsten; en jättekorg med lökar, gödsel, benmjöl och redskap. Det stod i vinnarmailet att man borde ha bil för att kunna frakta hem vinsten och det stämde.

Nu förvandlar jag bloggen till en hjärtespalt:

Halvan har inte ofta full pott i charmklassen. Imorse fick han ett spel på duschhandtaget (man måste hålla om fästet när man skiftar från badkarskranen till duschen; jävla FM Mattsson! gapades det), sen fick han ett spel på avloppet (det rinner långsamt eftersom det är ett lite smalare och samtidigt längre rör än vanligt till golvbrunnen: om man virvlar ned lite luft går det lekande lätt). Sen var det vinterrocken; hade jag sett till att knapparna var fixade och rocken tvättad? När jag ville lämna in den på kemtvätt i våras tyckte Halvan det kunde vänta, så den var nytvättad och inte garderobsunken inför nästa säsong. Den saknade en knapp; så nu började stora knappjakten; var brukade jag förvara knappar? Jo i syskrinet: om jag fått dem förstås. Sedan letades det i lådor, väskor, fickor och skåp. Sedan föreslog jag omfördelning av befintliga knappar, så att en knapp som bara syns när man knäppt för snöstorm ända upp skulle kunna vara av en avvikande sort; ingen bra idé tydligen. Sen föreslog jag halsduk till dagens alternativ; en logotomerad* jacka (hade först visat upp tre av garderobens sju, själv bidrar jag till garderobsträngseln med en (EN) skepparkavaj): okej då, om jag visste var säsongshalsduken låg (det är match ikväll). Såg på blicken att han var nittionio på att jag inte visste. Men sorry Halvan; simsalabim i din handsk-/möss- & halsdukslåda; där låg den.
Sen försvann han (äntligen) iväg till jobbet och det sista jag fick var en order om att dricka upp resterna av hans Cola Light som annars skulle förfaras och bli avslagen.

Nu undrar jag om man kan hitta sin charm igen på en veckas semester i solen? Vad tror ni?

Eller; det kan ju vara svårt att återfinna nåt man aldrig tappat bort för man egentligen aldrig haft det?

Eller man har haft det och man har inte tappat bort det, utan det har liksom nötts bort under lång tid?

Kan blodmånen ha nåt med saken att göra?

*logotomerad=gratisplagg med företagets logga på.
.

Vi hade tur här: absolut stjärnklart och en dov och allvarlig röd måne uppenbarade sig över grannens tak, bara nederkanten solbelyst. Lätt att förstå att man förr tog som varsel om kommande ofred och naturligtvis omöjlig att fånga med mobilkameran.

Hoppas få nåden att uppleva nästa blodmåne om arton år med Halvan.
.

Ligger i badkaret och flåsar. Det var visst inget bra att vara ute på stan igår och nosa på kulturnatten. Inte med grymmeförkylningen. Dante fick hänga hos grannen och vi gick några varv på stan, det roligaste som hände var väl en redig igelkott vi mötte utanför museet. Nu har luftrören svullnat igen och det går inte att andas som folk, mer som en trubbnosad hund faktiskt typ fralla eller mops. För den som brukar hosta till sig samma pipiga läge, så kan jag tipsa om att koffein hjälper till med ansvällningen, så jag har dagens tredje kopp Java på badkarskanten. Hussehalvan spelar Candy Crush och Dante har bäddat åt sig med hallmattan.

På www.imitthuvud.com bloggar en liten tant (enligt henne själv) och enligt mig; en liten pingla. Idag läste jag om hur hon fick spader på en bil på tomgång utanför hennes sovrumsfönster. Det fick mig att vandra genom minnenas blixtsnabba allé.

Där vi bor nu, så ligger tre hus runt en vändplan med en skraltig rönn planterad i mitten. I de andra två husen bor pensionärer, ingen större rusningstrafik alltså. En och annan som bor längre fram på gatan åker runt rönnen för att parkera på rätt sida gatan, men det är allt och så sopbilen varannan vecka då. Så lugnt det kan bli med andra ord.

Men jag minns när jag bodde på "pisseavstånd" till Avenyn i Göteborg: Victoria, om kön till toaletterna på Nivå var för lång, sprang jag helt enkelt hem för att slå en drill och bättra på läppstiftet, det gick fortare. Tyvärr var porten också alldeles lagom indragen och på lagom avstånd för ölstinna avenygrabbar, mycket rännilar att trippa över.

Iallafall, där bodde jag i Vasastans minsta etta inne på gården. Tyst och lugnt läge där också. Huset var byggt på 1890-talet så det var inte så särskilt ljudisolerat. Men med en innergård utanför och gatuhuset som hinder mot gatubruset så var det härligt stillsamt. Dock; då och då flyttade det in nån i bostadsrättsföreningen som inte insett att det är svårt med parkering i denna stadsdel, eller tyckte det var alldeles för dyrt att parkera på gatan, eller var rädd om lacken på sin fina bil. Vad vet jag: men med resultatet att de kom på att de kunde parkera på den stensatta gården, gärna under mitt fönster. Det var inte helt enkelt att tråckla sig in genom det smala och långa portvalvet och sedan vinkla om bilen för att inte blockera nån uppgång. Men tydligen värt besväret. Gärna på dygnets småtimmar. Skitirriterande oljud som ekade mellan fasaderna och hade jag fönstret öppet fick jag en dos avgaser på köpet.
Styrelsen skrev information om att det inte var tillåtet att parkera på gården och la i brevlådorna och bilarna "lappades". Ofta hjälpte det, men en höst var det en ung man som fullständigt sket i alla uppmaningar. Han tyckte nog att hans fina BMW kunde pryda gården varje natt eftersom han ändå kom hem så sent och for iväg så tidigt (=fick chansen att väcka mig två gånger). Jag retade upp mig till mördarfantasinivå liggande i min säng snusande avgaser och lyssnande på de breda däckens gnisslande till motorns morrande när han trixande sig in (eller ut).
En natt fick jag nog, lappar på bilrutan låg bara kastade på backen på morgonen därefter, så jag verkställde min grymma idé:
Jag tog med mig min ketchupflaska och sprutade helt sonika ett stort överstruket P på framrutan. Jag valde natten med omsorg: en extra lämplig natt: en med flera minusgrader.

Tidigt på morgonen vaknade jag av tomgång, svordomar och skrapljud. Det var ljuv musik, men sista gången jag såg den BMW:n inne på gården igen.