Saigons skyline får staden att se avsevärt mera modern ut än det intryck man får på gatan. Och så får man förstås beställa en regnbågsdrink på takbaren. Vi åt grodlår och kycklingvingar till öl efter; jag var faktiskt lite osäker på vad som var vad ända till sista benet.

Så här gör man för att ligga på topp på Trip Advisors restauranglista. Beställningslapp med engelsk text och numrerad fotomeny till. Alla kan i lugn och ro försöka lista ut vad de vill äta.
Bún Chá är specialitén. Det som ser ut som grillad falukorv på spett är jäst fläsk.
Allt smakade toppen, möblemanget gav en del övrigt att önska; en bräda breda bänkar.

Lastning pågår.
Observera att kartongerna inte innehåller tomglas, utan fulla flaskor.

Medan Halvan nöter ut den ena resebyråtjejen efter andra i jakten på korrekt information, hänger jag på gatorna utanför.

Har aldrig sett liknande intensivt gatuliv nån annanstans. Det passerar ropande skoputsare, skärslipare och skrotsamlare. Den tjuriga fruktförsäljaren buntar sina longan och rambutan i lagoma försäljningsportioner. Bokhandlaren sitter på en pall utanför butiken och plockar vant sin spretiga skäggstubb med pincett. Rammakaren får hjälp av honom när han ska vingla iväg med en nyramad duk med en jättebukett i akryl. Färska kokosnötter med ett sugrör kostar knappt sex spänn från en förbipasserande vagn.

Tjejen som kränger solglasögon är ganska påstridig, hon tycks tänka; jag ser ju att du använder solglasögon så du kan väl lika gärna köpa ett par till av mig, istället för att sälja in sin vara till nån som är utan. Och coola backpackers med gudibrallanbyxor, piercings och dreads passerar och försöker se så hemtama och blasé ut som möjligt.

Pho, uttalas fö, är en nudelsoppa som äts till frukost och som nattamat. Baseras på oxbuljong, kryddas med koriander och stjärnanis och innehåller förutom nudlar allt möjligt som ägg, tofu, korv, köttbullar, lök, pak choi... ja, pho är nog Vietnams motsvarighet till pyttipanna.

Nu fortsätter vi visumfixandet, in i Kambodja kommer vi, men kommer vi ut?

Så brukar det ju stå på en del svenska matställen. Här är det visst inte så noga. Jag åt i alla fall en tallrik av husets nudlar, medan han som verkade vara restaurangens kassör ropade till sig en kille på en skoter och beställde en mugg nudlar av honom istället. Och tjejen vid bordet intill köpte frukt och bröd av två gatuförsäljare och satt och mumsade på.

Nu är klockan kvart över ett här och vi borde sova för att få ordning på dygnsrytmen.

Snacka om att skjortan matchar bordduken. Här håller han på och prutar på en nagelsax som gatuförsäljaren ville ha två dollar för.

Skotrar åsså en massa råttor. Stora bamsingar som sprang gatlopp runt fötterna. Halvan tycker jag ska lägga ner barfota i sandaler-utstyrseln.