Lite omkastad ordning bara.
Bio först å kaffe sen.

Göteborg.
Filmfestival. Och vädret är förstås regn och blåst. Finns bara två lägen här under festivalen: antingen iskyla, snö och blåst eller stormigt regn. Aldrig vindstilla och soligt.
Man ska kämpa mot vädrets makter medan man springer mellan biograferna.

Dante är hos herr och fru Martini på deras sommarställe. Vi hann med en lekstund igår med bästa vännen Zorro. Innan kaos bröt ut:
Ma ringde; skrek och tjöt: Pa satt på toaletten och storblödde. Åkte dit, det visade sig vara näsblod. Inget livshotande alltså. Men i mängder (han står på Waran); sovrum, hall och badrum såg ut som brottsplatser. Blodstillande vadd förslog inte. Efter många turer, blodiga handdukar, misslyckat vårdcentralbesök och tjafs med en gapande Ma; jag som ska till hårfrisörskan, spill inte på de nytvättade byxorna!; så skjutsade jag dem till sjukhuset. Där spelade Ma ut sitt trumfkort på direkten gentemot sjuksköterskan i inskrivningen; "Vet du vem det här är, han har faktiskt varit chefsläkare här på det här sjukhuset, det tycker du väl betyder nånting?".
Då älskar man att stå bredvid sin lilla högljudda mamma i persianhatt och ett halvt kilo indianpuder på kinderna och sin förvirrade pappa med blod i skägget.

Så jag tyckte jag var värd ett glas cava före teatern igår, fastän Halvan protesterade. Men äntligen fick han se "En fröjdefull jul" i göteborsk tappning efter skrattsuccén på Stockholms stadsteater. Stockholm vann dock med en hel hästlängd.

Jag får fan ett totalt bryt på detta! Premiärduschar och vattnet rinner inte undan.
På väg att utveckla rekordhögt blodtryck och grav hantverkarallergi.

Och vänt på duschblandaren som han hade monterat uppåner.
Blev ju inget duschdraperi i Vietnam, så det gamla sitter uppe så länge.
Ikväll blir det premiärdusch.
Äntligen.

Nu ska vi till åttiotaggarna och röja upp. Tretton dagars kaos gissar jag.

Lycka kan va ett dike med rinnande vatten i skogen fast det är tre minusgrader.

Hemma.
Tur jag hade skrivit en fusklapp över var jag gömt hårddiskar, nycklar, Halvans klocka osv. Vi hade problem redan på parkeringen på Arlanda, letade efter bilen alltmer desperat och frös o grävde förtvivlat i minnet, tills vi upptäckte att det fanns ett våningsplan till. Där stod den snällt och väntade. Tänk att det ska va så svårt att komma ihåg sånt.
Snart kommer en viss jycke hemlevererad. Tycker det är svårt det där med hundpassningsersättning när de snälla inte vill ha betalt, men rätt sorts cigaretter och en hela Calvados hoppas vi ska uppskattas. Väldigt beresta Prince förresten, eftersom vi fick lov att köpa dem redan vid utfärden från Arlanda. Inte många Prince som hängt med från Sverige till Dubai, Vietnam och Kambodja och sen tillbaka igen.

Det finns flygplan å så finns det flygplan. Det här är nog värstingmodellen; Airbus 380.
Sitter i loungen i Dubai och ser den "lägga till".

Inte "kärran" hem till Stockholm nu dock. Vi flög med en sån förra året Singapore-Dubai, lite bortkastat eftersom ingen av oss var i form att hänga i baren :-)

Nä, det blev ingen pagod, utan fotmassage och drinkar. Åsså rambutan för fem spänn som jag köpte av den här starka kvinnan.

Sen blev det en timma nycirkus i det gamla operahuset med gruppen AO som är Vietnams stolthet i kategorin. Om man inte är bortskämd med vad Cirkus Cirkör och Cirque du Soleil kan åstadkomma så kanske det är spännande och imponerande. Men det är allt lite tamt och dåligt ljussatt och väldigt tråkiga aktbyten. Mer kollektiv akrobatik med bambukäppar över det och det är givetvis ändå imponerande. Vad spänstiga människor kan åstadkomma med sina smidiga kroppar.

Shoppingambitionerna föll förstås platt.