Klippa häcken med motorsåg.

Verkar gå bättre för grannarna än för den fiffige kille jag läste om för några år sedan som försökte köra gräsklipparen på toppen av häcken och tappade greppet och klippte sig själv till döds.

Två giganter har avslutat sina liv inne hos grannen.
Grönfinkarnas favoriter; två enorma cypresser föll.
Här går sista biten (video funkar inte på bloggen).
Det blir lite öppet mellan oss, men väldigt mycket ljusare i köket.

Dante, Rocky, Bullen och Buddha partajar.
Buddha, cockerspanieln har i särklass de största tassarna i förhållande till kroppen.

Simultankapacitet.

Att kunna hålla flera bollar i luften samtidigt.
Det är jag närmast kardinal utövare av.
T.ex just precis nu.

Så många bollar att jag fick sätta mig med luren och skriva en stund i väntan på att de ska trilla ner.
Att dra igång allt möjligt samtidigt är faktiskt inte enbart av godo.
Det blir lite kaos. Eller stort kaos.

Jag tvättar, bäddar rent, dammsuger, målar rundstavar, planterar om blommor, skrubbar dörrmatta, storstädar badrum, torkar lever, klipper buskar och tar fram trädgårdsmöbler på samma gång. Alltså inte så att jag håller i dammsugaren samtidigt som planteringsspaden, men inget är till fullo avslutat; utan allt är bara påbörjat och det ena leder till det andra utan att det ena avslutats.

Men jag gillar metoden, tornadometoden, går från rum till rum och river upp allt möjligt och det blåser inte över förrän man dragit över det hela några gånger.


Hur gör ni?
.

Vad man inte vill få syn på när man precis lagt in madrasskyddet i tvättmaskinen.
Och glömt stänga dörren till sovrummet.
Och hunden är nyinsläppt från trädgården.
Och man ännu inte torkat tassarna.

Och sen få leka med dobbermanntiken Orcha och få godis av hennes husse. Fast hon fick inte bada ännu.

Sångsvanarna tutar och flyger i plogformation norrut medan lärkorna svirrar över åkrarna där årets första huggorm tar ett solbad och Dante passar på att plaska i diket.

Någon med trädgård lite längre bort har tröttnat på sina stenar och har burit ut dem till skogskanten, jag och Halvan gör precis tvärtom; vi bär ju hem stenar istället. Nu vet jag alltså ett bra plockställe.
Och körsbärsträdet fick sina fjädrar till slut (i år känner jag att jag släpper diskussionen om fastlagsris och påskris, pynt piggar upp, basta).