Premiärtur.
Det här är första gången nånsin som Dante ligger och enbart chillar i hundbädden. Han blev därmed 2 år och 1 månad innan han kom på att det var gôtt att bara ligga i den. Annars har han tidigare bara använt den som matverkstad; som stöd till märgben och sånt.
Detta inträffade alltså samma dag som hans matte äntligen fick det där telefonsamtalet som gjorde henne på ovanligt gott humör. Säger inget om innehållet än, men ber er hålla tummarna för mig nästa torsdag eftermiddag.

PS. Bekvämliggandet pågick i max tio minuter, nu är han tillbaka på mattan och tuggar oxöra.

Idag har jag tänkt medan jag skurat åttiotaggarnas badrum.
Världen är sig inte lik.
Terrorister i Europas storstäder.
En oändlig ström av flyktingar.
EU-migranter på knä för en krona utanför Ica.
Samtidigt som ett gäng tweenies tisslar och tasslar på skolgården mittemot om vem som har finaste Michael Kors-kopian.

Ju allvarligare och svårare den globala situationen blir, ju mera fokus på mello, fredagsmys och kändisskvaller här hemma.
Det är väl en strutsmetod? Att bli mer och mer ytlig, ju svårare andra har det. För att det är så jobbigt att ta till sig och det finns så lite man kan göra.
Men jag tror på fjärilseffekten. (Så heter det väl?; att om en fjäril i Kina viftar på sina vingar så fortplantas rörelsen tills den nått jorden runt.)
Var lite hygglig mot nån; håll upp dörren, släpp före tanten med rullator, beröm en kollega, köp de hemlösas tidning, tryck på Räddabarnen-knappen på pantmaskinen. På Facebook finns gruppen Hjälpande änglar (för er som inte Facebookfastar) där man väldigt handfast kan hjälpa nån i knipa i ens hemstad; med en matkasse, ett busskort eller blöjor.

Goda handlingar smittar, ge oss en pandemi av godhet.

Matte, häng med; jag är säker på att rådjuret försvann in här under granen.

Tack fru Martini!

Tur man kan stänga av musiken.

Det här med rostig kärlek.
Jag älskar Halvan. Men det finns stunder när jag undrar hur ömsesidig den känslan är.

Den här helgen som nyss förflutit har inte innehållit nåt umgänge med vänner eller nåt teaterbesök eller nåt annat mer externt stimulerande. Mer än att spana på grannarnas utgrävningar i trädgården intill. Och en tre timmar lång dokumentär om Woody Allen som Halvan nog såg den inledande timman av innan han tuppade av i sin fåtölj (han har en förkylning på gång).

Meningen var att vi skulle planera lite inför Japanresan, som möjliga dagsutflykter eftersom vi ska ha Japan Rail Pass och åka Shinkansen åt alla håll. Men Halvan har ägnat så gott som hela helgen åt sina två favoritsysselsättningar: fortsätta bygget av sitt eget Spotify och spela Candy Crush. Det går dessutom utmärkt att bygga musikdatabas samtidigt som man klickar på karameller om man som Halvan har dubbla datorskärmar. Åsså lite slutspelshockey på det.

Så jag har kollat lite reseförslag själv och roat mig med hunden och Tradera (ett dörrtrycke i teak och en bunt serveringsbleck). När det var dags att sova igår och jag nästan krupit in i John Blunds famn så tuffade Halvan plötsligt igång tåget på Japanspåret från kudden; jaha, vart skulle vi åka, var det för långt till Aomori som dagstur? Samtidigt som han fortsatte smälla karameller på sin padda. Och han surnade på att den sömndruckna frun inte hängde på direkt och var alert, så han försjönk istället i det rosa och gröna skenet från Candy Crushs spelplan. Adrenalinpåslaget slet mig ur Johns armar och in i gästrummet.

Nu undrar jag hur mycket Candy Crush ni spelar? Vad är det som är roligt? Ska jag börja kanske så vi kan dela ett intresse?, för musikdatabasen kommer aldrig att bli min grej, eftersom han mest fyller den med musik som varken jag eller han tycker särskilt mycket om eller ens tycker är lyssningsbar.

Ett halvår i Göteborg blir nog bra.

Här fiskas det i grumliga vatten, även språkgrumliga.

Halvan är förkyld och ville inte gå tipspromenad, Dante tyckte inte alls det var samma sak att gå rundan utan husse; gnydde å gnällde och ville inte lämna startplatsen.

Vi fick därför gå rundan baklänges och börja med fråga 12: ett foto på en man i peruk och var det Beethoven, Bach eller Mozart?
Vi gissade på Mozart för det var en sirlig man med endast två lockrader i perukkanten.
Sen badade vi, jag plurrade med tårna så där lite lagom, så där lagom så man känner att varför tog jag inte stövlar?

Därefter undrades det hur djupt sandlagret i Sahara är?
100m, 600m eller 1,2km.
Det tror jag är en slamkrypare, för det är nog väldigt olika tjockt.
Strax intill skällde Dante ut en mellanpudelhane som spelade Allan och morrade och kaxade sig.
Och jag visste vilken fågel som var avbildad av flugsnappare, lappmes och kungsfågel.

Men minns ni vad den här seriefiguren hette?
Jag visste inte, men tjuvlyssnade mig till rätt svar :-)