Så tog då påsken slut, en helg präglad av lidande så det kunde väl inte passa bättre än att passa på att frottera sig med några släktingar då?
Helgmaten är med hjälp av idogt överätande också närapå avslutad, eller åtminstone reducerad till lite rester i form av en stjärtbit gravlax, currysill och en liten klutt Janssons som Halvan paxat till ikväll.
Under helgen har jag passat på att läsa klart Sara Paborns nyligen utkomna "Blybröllop". Om hur man kan ta tag i ett visset äktenskap. Visserligen drastiskt. Fru Martini fnissade högljutt åt baksidestexten medan hon satt här i soffan och sippade på en GT. Jag blev väl inte konkret inspirerad av läsningen, men den fick mig att fundera på tristessen som ohjälpligt verkar infinna sig i en relation när man som vi lunkat på sida vid sida i snart 20(!) år. Det var längesen vi dansade på rosor. Ska man försöka göra nåt åt det, så vet jag att det inte är nån idé att försöka ändra den andre, utan istället satsa på att ändra sig själv. Halvan är specialist på att hacka på mig inför publik. I lördags fick Martinis efter bara några minuter till bords höra att jag pratade för mycket (när vi skulle skåla), att jag skurit kavringen avigt och feldekorerat västerbottenpajen (vilket jag dessutom tydligen gjort en gång tidigare och därmed borde dragit lärdom av). Själv har jag svårt att höra vad Halvan säger, alltså jag hör ATT han pratar, men inte VAD han säger. Kan dessa två fel hänga ihop kanske?
Jag har försökt ändra mig istället för honom; genom att låta bli att kritisera hans göranden (och ickegöranden). Så jag skurar toalettstolen själv och säger inte flaska när jag kommer hem och hittar honom sittandes i tevefåtöljen (som kostade mer än en bättre begagnad bil) skalandes räkor.
Jag har inte slutat älska Halvan, men frågan är om vi inte, båda två skulle kunna ha roligare på varsitt håll? Ska man skilja sig så ska man väl göra det snarast och inte dra ut på det? Eller finns det nåt annat man kan göra åt saken? För jag är faktiskt trött på att få höra att jag lägger osthyveln åt fel håll.

Vi pustar ut.
Påsklunchen med snälla dottern och taggarna avklarad.
Snälla dottern begärde hämtning.
Klockan ett passade henne.
Verkställdes.
På plats skulle hon sedan knö in en massa byttor och påsar hon skulle ta med hem i vår kyl och frys. Att fråga om det är ok först föll inte henne in. Allt som gynnar henne är självklart rimligt att begära.
Halvan smet iväg på fotboll under lunchens andra halvlek, Ma tyckte det var synd att han inte tänkt på att han kunde skjutsat snälla dottern en bit på hennes hemväg.
Jag fick istället äran att skjutsa henne till tåget; den endast tolv minuter men ändå evighetslånga färden kryddades av ett pustade och klagande över varje rödljus, trots att vi var framme vid järnvägsstationen ungefär tio minuter före avgång. Ma tyckte jag borde bära snälla dotterns väskor till perrongen. Det hörde jag inte.
Sen lämpade jag av taggarna hemma hos sig och drog hem till killen som vet att njuta av en lugn o solig påskkväll.

Så påskade vi med herr och fru Martini igår kväll.
Ser på bilderna jag tog strax före de anlände att de, faktiskt ännu tydligare än verkligheten, avslöjar att jag är en usel bordsdekoratör. Råkade nyss kolla Elsa Billgrens vackert dukade påskbuffé på Instagram och mitt sätt; alltså "less is more" eller "låt maten tala för sig själv" är kanske väl trist?
Men maten var god iallafall.
Halvan gjorde varm gubbröra och så hade vi matjestårta, ägghalvor, gravlax, Jansson, Västerbottensostpaj, sillar och tre röror på respektive lax, tonfisk (ensaladilla russa) och kaviar.
Idag ska vi påska på resterna med åttiotaggarna och snälla dottern, vi får se hur det avlöper.

Halvans dotter var på besök idag. I sitt välsignade tillstånd. Fast hon verkade inte tycka det var ett dugg roligt; ständigt illamående och foglossning (redan?) när hon bara är i tredje månaden. Själva tänker vi på sånt som att hon inte jobbat på två år och att hon o sambon bor i etta. Men om alla barn blev till under enbart de bästa och väl förberedda omständigheterna så skulle inte särskilt många bli födda. T. ex. jag.
Snart blir hon alltså den allra viktigaste personen för en liten hjälplös baby. Det tror jag är karaktärsdanande; att vara behövd, att ta ansvar för någon annans väl och ve. Så det här kommer att bli bra.
Annars har det mest varit städa och dona på den dagen på året då vi knappt fick lov att göra nåt när vi var barn. Kommer ihåg en långfredag när vi stillsamt satt och klippte ut klippdockor hos grannflickan och hennes barska pappa sa ifrån med sträng röst; "idag får ni inte använda saxen!". Har lagat Janssons frestelse och gjort en ostpaj på Västerbottensost och vevat ihop Mannerströms hovmästarsås, men banne mig att det går att häva i så mycket vitpeppar!?:

Jag körde väl ett tiotal tag med pepparkvarnen. Sen var det nog. Tänker på den pepprande kokerskan i "Alice i underlandet".
Sedan dånade jag runt med dammsugaren medan Halvan och Dante låg och snarkade som de två slöa gubbar de är. Halvan vaknade inte ens när jag brötade runt hans nattygsbord två decimeter från snarkmunstycket.
Och ute har det fallit mer än en decimeter snö, det är det bara en i familjen som uppskattar.

Mystisk sovstil. Husse är hemma igen och jetlagssnarkar i sin fåtölj. Det blev kronhjortsfilé till skärtorsdagsmiddag och det blev så där alldeles perfekt rosa. En stram portugis i glaset till.
Idag har frågorna om laxvin duggat tätt och lammvinerna. Och ett blått vin säljer som smör; skärp er för helskotta! Imorgon är det stängt och på påskafton är det öppet vanliga lördagstider igen.
Glad påsk!

Försökte fånga det snöblandade regnet på bild. Det är strax under två grader (plus dock) och det snöregnar ymnigt. Gårdagens iskalla vind har dock gett med sig. Jag ska strax till butiken och Dante till grannen. Han var inte ett dugg sugen på långpromenad imorse, vatten ska inte komma uppifrån. Halvan påbörjar sin hemresa från Långtbortistan om några timmar.
På påskafton ska vi bjuda herr o fru Martini på påskbuffé. I år har jag inte haft nån som helst inspiration till nåt nytt. Det blir det gamla vanliga, typ:
Västerbottenpaj
Matjesillstårta
Jansson
Sillar
Gubbröra
Gravad o rökt lax
Ägg m jox
Nån som har nån kioskvältare till påskbordet så får ni gärna bidra med förslag.

Nu syns det va?; flingorna blir bara större o större:

Nåväl, skolan stod kvar imorse när vi passerade.
Dagen började med en tur till tandläkaren:
Inga hål + 2 röntgenbilder - pyttelite tandsten = 890kr
Sen drog vi till landet för att besöka Fru Martini som hade ett barnbarn på påsklov. Av det kavata slaget. Som absolut inte kunde låta Dante vara ifred, mer än de femton sekunder det tog att svälja ett glas saft samtidigt som man har en vindruva i vardera kinden.
Det är visserligen sol här på landets ostkust, men det blåser en isande vind, så vi fikade inne framför braskaminen. På vägen hem hittade vi Zorro: så det blev en härlig lekstund med nån som inte skulle dra en i öronen eller lägga pärlhalsband på ryggen på en hela tiden.

Bilden då? Jag kunde inte låta bli att knäppa en bild. Det är alltså en tandborste. En välanvänd tandborste som sticker upp ur innerfickan på herrjackan som hängde i tandläkarens kapprum. Inte ens tandborsten jag använder till städning är så yvig.