Halvan fångade inte bara en utan två för Dante synnerligen intressanta varelser med mobilen.

Igår var det återinvigning av stans gamla konserthus. Det finns förstås ett nytt stort och pretentiöst, men när det här stått tomt och förfallit och faktiskt hotades av rivning, så vaknade kulturknuttarna till. Det ligger mitt i stan i en park som någon klåfingrig klåpare till landskapsarkitekt/stadsträdgårdsmästare förvandlat från lummig oas med träd och fontän till en platt yta med perenner i långa raka rader av odlingslådor i rostfritt, plantskola liksom. Så jag var lite nervös igår.
Här har jag haft mina första upplevelser av klassisk musik, fascinerats av svårbemästrade instrument som oboe, valthorn och harpa. Lyssnat på Prokofjevs "Peter och vargen" och sett Totte Wallin uppträda (vem minns honom numera?). Men jag blev glatt överraskad. Huset var så fint och enkelt renoverat, det knaggliga stengolvet i foajén var kvar och även de smala och låga sidobalkongerna i själva konsertsalen. De höga pardörrarna in till salen hade fått ny nitad läderbälg som tätning. Kort sagt; det var en fröjd att komma tillbaka och all beundran till den som hållit i renoveringen.
Sirque Alfons uppträdde som invigningsakt. Musikalisk nycirkus i ett högt tempo och med en massa smarta trick med kameror, storskärm och laserljus. Riktigt roligt.