Det finns stunder som man vet direkt att det här kommer jag att komma ihåg resten av livet.
Som den här soliga marstorsdagen på Hog Island Oyster Company.

När vi fick hyra handske och kniv och öppna våra egna alldeles nyfiskade ostron. Och sitta vid vattnet i solen på deras picknickbrygga.

Dessutom dricka Roederer Estate från Anderson Valley till som jag varit så nyfiken på.

Det var lite joxigt och blött, men det är definitivt en kick "when You got the hang of shuckin' oysters" och kan låsa upp dem snabbt och snyggt lyfta bort huven utan att spilla eller smula ner skalrester.
Och vinägern var inte bara kryddad med den vanliga schalottenlöken, utan även med gräslök och koriander. Och det var ljuvligt gott med koriander till de pinfärska ostronen, det hade jag aldrig trott.

När man vaknar på morgonen dagen efter och skrollar igenom fotona i telefonen och tänker, javisstja, där stannade vi och javisstja, där var vi också...
Inte för att man blev packad av alla vinprovningar, men för att dagen innehöll så mycket.
Efter att ha ätit pannkakor till frukost lämnade vi vår B&B-dam i Sonoma och hennes dunsande apelsiner (fick t.o.m apelsinsås till pankisarna istället för sirup).
For till första vingården som jag läst mycket om; Benzinger som är helt biodynamisk; cirkulerar sitt vatten och låter fåren beta mellan vinstockarna. Det var ju vår första provning så vi fick lite hintar om att inte råka lägga dricksen i spottkoppen.
Sen fick vi stanna till vid "Jack London State Park" så Halvan kunde vattna lite diskret bakom höger bakhjul. Man spottar tydligen inte på amerikansk provning, man sväljer o tömmer möjligen det sista ur glaset i spottkoppen. Det satt en rovfågel i trädet ovanför bilen och skrek så man nästan trodde det var "Skriet från vildmarken" :-).
Sen hoppade jag in på ett "nursery", fint begrepp för plantskola, för att leta efter plantan jag blev kär i på Gettys. Det här stället var extra gulligt, se översta bilden.
Nästa nursery var otroligt hippt istället:

Men ingen hade "Purple Wings".
Sen fortsatte dagen med provningar, vackra vingårdar, goda viner, ett matstopp på Gott's Roadside, mera vin, ett ölstopp på Ernies Tin Bar, ett ölstopp till på Lagunitas Tap Room och så lite vickning på en Sushibar Downtown Petaluma.
Jag tycker fortfarande att Ravenswoods logga med de tre korparna är fantastiskt vacker, men frågan är om inte Meadowcroft ligger tätt efter.
Nu är det dags att planera den här dagen och fylla den med ostron och en röd bro tror jag. Halvan hittade ett ledigt bord på "Manresa" med tre Michelinstjärnor, men är det värt tio papp?, njae, vi sparar en trestjärnig upplevelse till nästa Japanresa tror jag.
Och Mia, halvkusin; tack för alla tips, vi skålade för dig hos Ernies i Sonoma Springs "Enchanted Forest"!

Tisdagen blev en full dagsdos natur. I den bergiga nationalparken Yosemite. Och nu har jag tränat på uttalet och bytt från Josemajt till Josémitti. På ett ungefär. Alltid lär man sig nåt.

Så här års var inte vägen förbi (och igenom) "The Giant Sequoias" öppen ännu. Men de som växte längs den här rutten var tillräckligt imponerande.

Det regnade en del, men det var vackert ändå.
Det här fallet kallas "The Bridal Vail", rimligt:

Och det här är "El Capitan", världens största granitmonolit:

Sen åkte vi ner mot mot ned Kaliforniens vidsträckta fruktodlingar. Via Bear Valley, på en väg som nästan bara bestod av hårnålskurvor längs en brant ravin.. Fick sånt där sug i benen när jag tittade ner mot floden trots att jag satt ner. Men Halvan har blivit riktig kompis med Camaron. Hade jag kört, hade vi kommit fram till Sonoma ett par timmar senare.
Och då hade det inte blivit några ostron på Sonoma Grille:

Fyra olika sorter, de som ligger klockan fyra på fatet är Blue Point Oysters. Anses vara världens bästa. Och de var nog också de godaste och mildaste ostron jag någonsin ätit.

Igår var det en förflyttningsdag.
70 mil från Las Vegas till Fresno. Med flera timmars kö genom Mojaveöknen. Så för den som tänkt njuta av en roadtrip i Kalifornien, så är priset för en dags avstickare till spelhålan i Nevada egentligen tre dagar. Tur Halvan är en sån rutinerad milätare, jag blir liksom dåsig av nån form av lättare åksjuka.
Innan vi lämnade Las Vegas tog vi en nercabbad runda upp och ner för "The Strip" och glodde på alla skyltar, folk och fasader igen innan vi rundade frihetsgudinnan och drog vidare.

I samband med ett depåstopp där vi fyllde på med en faktiskt riktigt god hamburgare, så överraskade Halvan mig genom att fullmatad med burgare, fries och cola ställa sig och prova jeans i ett provhytt på en outlet intill. Det blev ett par Lee för tvåhundra spänn ungefär.
Sen hände inte mycket mer under dagen, mer än att ett fantastiskt landskap passerade revy i olika hastighet utanför bilfönstren, när öknen tog slut passerade vi genom stora mandelodlingar, mandelträden växte i långa låga rader ungefär som tebuskar, antar att det underlättar maskinskörd.
När jag såg namnet "Hinkley" på en vägskylt plingade det till i referensbiblioteket, jovisst det var ju staden vars mark förgiftats av ett stort bolags verksamhet och som skildras i Julia Roberts film "Erin Brockovich" från år 2000. Nu närmast förvandlad till spökstad; efterhand har posten, skolan och bensinstationen stängt. Och skylten jag läste stod vid en avfart till staden som de höll på att schakta bort.
I det sena mörkret igårkväll passerade vi även Kingsburg, en liten svenskstad som tydligen har butiker som säljer dalahästar, lingonsylt och kanelbullar.
Men nu är vi alltså i Fresno för att imorgon kunna ta en tur till Yosemite, nationalparken. Ska bli gött att få röra på den bilstolsformade rumpan.

Det här kulissbygget gör sig bättre på kvällen, i lite förmildrande mörker.

Vi var fortfarande mätta efter lunchen på Mon Ami Gabi så vi åkte direkt till Flamingo och showen.

Och det var riktigt roligt. En engelsk ståuppare iförd drakdräkt som trollade och både flörtade o häcklade publiken under tiden. Fotoförbud under föreställningen, men efteråt fick man ta selfies ihop med draken och hans tålmodiga chihuahua:

Tror Carl-Einar Häckner skulle kunna bli inspirerad.
Sedan promenerade vi runt och upptäckte att det låg en "Zuma" på övervåningen på The Cosmopolitan. Så vi tog varsin avancerad drink i baren, i Halvans ingick att stänga in rök...

Själva spelandet gick oss förbi. Vi promenerade igenom ett antal casinon och tittade på tärningsspel, roulette, enarmade banditer och alla möjliga varianter av kortspel.

De flesta verkar resa hit för att spela, men Vegas är definitivt värt ett besök för den som hellre vill bli av med pengarna genom att äta upp dem eller skratta bort dem.

Folk handlar M&M:s i stora väskor fast det är 34 grader och dricker drinkar ur hinkar med gratis refill.

Burleskzombisarna har ledigt söndagar, så vi ska se "Piff the Magic Dragon" istället. Kan ju bara bli bättre (hund på scen, om än en mycket liten en).