Ett energiknippe till Hovawart har lekt musten ur Dante idag, 8 månader gamla tiken Saga har skuttat runt Dante, hoppat bock över honom, rumptacklats och jagat honom i stora cirklar.
Tror det blir sova på hunddagordningen för resten av dagen.

Idag är jag sur.
Riktigt sur på Halvan.
Det är inget vidare att dela säng med en Pokémonspelare. Han har telefonen på hela natten så den lyser upp sovrummet. Som om det inte räckte med snarkningar. Kanske lika bra att flytta in i gästrummet för gott.
Och vi ska till Stockholm i helgen, låna lägenhet av vänner och gå på Dramaten och se "Petra von Kants bittra tårar". På dagen "kan vi bara gå runt på stan" sa Halvan. Som om jag inte visste vad det innebär; att han ska gå runt och leta monster. Blir väl likadant i USA.
Det är liksom bara hockey, Pokémon, Candy Crush och Cola i huvet på karln numera. Ska man bara ha kul ihop en timma i veckan när man ser "På spåret"? (Tipspromenaden är utbytt mot hundpromenad längs Pokémontät sträcka).
Igår kom jag hem sent efter ett tungt flaskpass som föregåtts av åttiotaggarstädning. Hade förberett middag genom att marinera majskyckling. Okej; fågeln var klar, men var det dukat, fanns det nåt tillbehör som sås eller grönsaker, fanns det nåt att dricka?: nej. Fick jag de bitar jag ville ha: nej: hämta själv i köket.
Och vem fick plocka in resterna i kylen, duka ut och fixa disken?

Dante njuter av de sista(?) snöfläckarna.
Idag ska en av hans barbetvänner opereras på Strömsholm, så vi håller tummar och tassar för henne. Hon bröt käken igår så blodet forsade ur munnen på henne. Halkade på en färist och föll handlöst (tasslöst) och slog i hakan i det hårda stålet.
Glada hundar i full fart är som ungar, de ser sig inte för.
Dante ska få en lugn dag hos grannen medan jag förbereder hemma hos åttiotaggarna inför snälla dotterns besök. Sen ska jag till butiken och förbereda sortimentsbytet, det är fjorton sorter ut och tio nya sorter in på mousserandehyllan.

Vad är det där för skumt?
En bläckfisk av is.
Sen såg vi en ilsken och hungrig svan.
Ljuvligt solig vintereftermiddag och;
det är fortfarande ljust.

Röjer i förrådet. Herregud vad mössen härjat fritt! Det räcker tydligen inte med att bara mussäkra gräsfrö och fåglarnas solrosfrön. Det har härjats loss på Dantes stora förråd av torkad lunga, åtminstone ett provsmak från varje påse.
Och här då; måste ju ha varit världens mysigaste sovsäck för smågnagare: de har liksom luddat upp hela insidan av snörrullen.

Vi vågade oss ut på isen idag. Men snälla; gör inte det utan ispik och isdubbar.

Den här tavlan har varit en riktig favorit sedan vi i första klass fick åka till Glosoppestans konstmuseum på studiebesök.
Den heter "Hästtämjaren" och är målad 1916 av GAN; Gösta Adrian Nilsson.
Efter skolvisningen av konstmuseets skatter för faktiskt fyrtiosex år sedan, så fick vi barn välja varsitt vykort med konstmotiv att ta hem. Jag var ensam om att välja denna dramatiska bild. De andra mesiga ungarna valde mest den här gulliga och harmlösa bilden av Johan Krouthén:

Idag var det dags att än en gång känna museets nyanställde knastertorre intendent på pulsen. Han skulle hålla en fördjupad föreläsning om min älskade hästtämjare.
Han begav sig in på en långrandig drapa om futurism, symbolism och modernism. Jag hörde gäspningar. Men själv var jag pigg och upprörd; två gånger påstod han att hästtämjaren rider på hästen. Så pytt han gör heller!
Nu behöver jag er hjälp för jag kunde inte hålla truten till slut. Visst ser ni också det jag ser? Att mannen som är målad i gula färger står intill den bångstyriga vita hästen: man ser de muskulösa vaderna och den bulliga mörka rumpan nästan mitt i bilden. (Jo, GAN var homosexuell). Det pågår en kraftmätning mellan människa och djur. Han har ännu inte lyckats ta sig upp på hästryggen. Ni ser väl det kraftiga hälbenet på den ena foten och den svällande lårmuskeln?
Nu får ni banne mig ta o hålla med!

Sen kunde han inte svara på om det fanns några skisser eller hur tavlan kommit i museets ägo. Men det är sådan han är; ointresserad av konstvetenskap som enkel konsthistoria, desto mer av konstteori. Och tyvärr var det ju jag som även ställde dessa frågor. Jag är väl en näbbig kulturtant numera, fast jag en gång var punkare.

Man kan tro att det är bara vi som bor här; att det bara ska bli spår efter fyra fötter iklädda skor och fyra lejonstora hundtassar i snön runt huset.
Men så här trafikerat har det varit inatt vid garageknuten utan att nån av oss sprungit där:
Haren, grannkatten, skatan och jämfotahopparen koltrasten.