Jag har en ganska romantisk syn på sjöfart.
Gillar särskilt att se stora lastfartyg lägga till med hjälp av bogserbåt (eller som här lägga ut).
Vill gärna läsa namnen och känna igen flaggorna.
När jag var barn använde jag min nyvunna läskunnighet till att stava mig igenom under "Kungörelser" i lokaltidningen; vilka fartyg som väntades till hamn och vilken last de gick med. Sånt aviseras inte längre va? Eller det kanske finns en app? ;-)
Och så älskar jag språket, de egna orden, som tonnage, eller:
"deplacementsfart eller skrovhastighet är den hastighet vid vilken en båts bogvågs våglängd motsvarar båtens längd i vattenlinjen." Det fattar man ju inte på första genomläsningen på Wikipedia direkt.
På mellanstadiet fick jag följa med en klasskamrat och hennes tekniskt intresserade pappa ombord på isbrytaren Ymer. Då var den alldeles nybyggd och allt ombord var så stort, så stort. Tänk att den fortfarande jobbar och sliter i Finska viken om vintrarna. Pappan och jag var exalterade, ville se allt, allt!, kompisen måttligt road, ville hellre gå på matiné. Jag läste allt om isbrytare sen och om Nordostpassagen och om storasysterfartyget Oden som klarar arktiska förhållanden. Tror fröken tyckte mina uppsatser blev ganska tråkiga därefter.

Dante är måttligt intresserad av att det är bullriga båtar i hans bad- och dricksvatten. Men han är underbart orädd ombord vare sig det är en roddbåt eller en färja.

Vi har varit hos åttiotaggarna. Fejat å grejat och strax ska jag till butiken och röja runt på hyllorna inför sortimentsbytet imorgon första mars. Har fått nåt att tänka på avseende gamlingarna, nån (kan det vara snälla dottern?) har gjort sex bankomatuttag på raken på åttiotaggarmammans konto på sammanlagt tiotusen spänn. Och detta bara två dagar före Ma bad mig ta ut 2000 för hon behövde kontanter? Vad är det som pågår? Samtidigt så gör de väl precis vad de vill med sina pengar, men jag undrar om hon vet överhuvudtaget. Får försöka komma på ett sätt att fråga lite försiktigt nästa gång.