Den här tavlan har varit en riktig favorit sedan vi i första klass fick åka till Glosoppestans konstmuseum på studiebesök.
Den heter "Hästtämjaren" och är målad 1916 av GAN; Gösta Adrian Nilsson.
Efter skolvisningen av konstmuseets skatter för faktiskt fyrtiosex år sedan, så fick vi barn välja varsitt vykort med konstmotiv att ta hem. Jag var ensam om att välja denna dramatiska bild. De andra mesiga ungarna valde mest den här gulliga och harmlösa bilden av Johan Krouthén:

Idag var det dags att än en gång känna museets nyanställde knastertorre intendent på pulsen. Han skulle hålla en fördjupad föreläsning om min älskade hästtämjare.
Han begav sig in på en långrandig drapa om futurism, symbolism och modernism. Jag hörde gäspningar. Men själv var jag pigg och upprörd; två gånger påstod han att hästtämjaren rider på hästen. Så pytt han gör heller!
Nu behöver jag er hjälp för jag kunde inte hålla truten till slut. Visst ser ni också det jag ser? Att mannen som är målad i gula färger står intill den bångstyriga vita hästen: man ser de muskulösa vaderna och den bulliga mörka rumpan nästan mitt i bilden. (Jo, GAN var homosexuell). Det pågår en kraftmätning mellan människa och djur. Han har ännu inte lyckats ta sig upp på hästryggen. Ni ser väl det kraftiga hälbenet på den ena foten och den svällande lårmuskeln?
Nu får ni banne mig ta o hålla med!

Sen kunde han inte svara på om det fanns några skisser eller hur tavlan kommit i museets ägo. Men det är sådan han är; ointresserad av konstvetenskap som enkel konsthistoria, desto mer av konstteori. Och tyvärr var det ju jag som även ställde dessa frågor. Jag är väl en näbbig kulturtant numera, fast jag en gång var punkare.

Man kan tro att det är bara vi som bor här; att det bara ska bli spår efter fyra fötter iklädda skor och fyra lejonstora hundtassar i snön runt huset.
Men så här trafikerat har det varit inatt vid garageknuten utan att nån av oss sprungit där:
Haren, grannkatten, skatan och jämfotahopparen koltrasten.