Hur kan du lämna mig så här matte?!

Åttiotaggarmamman prackade på mig dessa ytterfoder från Rörstrand av Gunnar Nylund. Jag försökte säga att snälla dottern säkert gärna ville ha dem, men då börjades det gråtas och skrikas om att hon aldrig fick ge nåt till mig och att snälla dottern minsann var mycket mera trångbodd än vi, så hon kunde inte ta hand om det hon ville ha från barndomshemmet (läs allt).
De är snygga, men ack så opraktiska. Idéen med ett ytterfoder är väl att det vatten som inte stannar i själva planteringskrukan ska samlas där. Men ni ser ju själva: det genombrutna mönstret ger ytterfodret ett vattenhållingskapacitet sämre än ett normaldimensionerat blomfat. Tro mig, jag har vattnat mig igenom en barndom (och torkat fönsterbrädor), vill minnas att Ma alltid hade Sankt Paulior i dem. Eller ska man ha blomfat under också? Såna där svarta Steningefat? Eller ska man ha kaktusar i dem så man minimerar vattenmängden? Har jag missat nåt?

Idag har jag haft utvecklingssamtal på jobbet, en å en halv timma i ett iskallt fönsterlöst rum allra längst in i vårt grävlingbo (fast grävlingar håller sig med en massa in- och utgångar). Gick oväntat skapligt. Kan jag hålla utbildning i kundmötet? Jo, men det borde jag väl kunna? Iallafall vet jag hur man inte ska göra. Hm, det där lät inte kreativt.

Ikväll blir det ett sent extrapass så Halvan får käka blomkålssoppa själv, återigen får man hoppa in för nån ur generation P.