Det vabbades på jobbet; så jag fick hoppa in ett extra eftermiddagspass. Men det var helt ok för jag hann först hämta Fru Martini till en trevlig fikastund och sen så lånade hon Dante, så slapp han vara ensam. Win-win för alla parter.

Sen har jag smaktestat dessa tre, det är ekologiska kokosoljor från Renée Voltaire, Urtekram och Kung Markatta. Nu blev det lite orättvist för jag hittade bara Urtekrams smakneutrala, medan de andra två är kallpressade varianter med mycket kokossmak kvar. Renées var nog liite godare. Prismässigt så är det jämnt lopp; literpriset blir omräknat cirka 150-160kr för alla tre. Är det nån mer som läst sig till kokosoljans hälsofördelar? Det krävs inte mycket googling för att hitta många och långa listor på kokosoljans positiva effekt på matsmältningsapparaten och på sköldkörteln. Så jag kör 3msk om dagen ett tag framöver. Antingen som den är eller smält i te eller kaffe. Vore kul att höra om nån blivit kokosfrälst.

Ibland tystnar inte bara lammen.
När man inte har nåt att berätta och det bara blir bä, bä...
Som efter en mycket stillsam helg värdig vilken pensionär som helst.
Med tjälknöl, tipspromenad och teater som de tre sammanfattande höjdpunkterna.

Men Molieres "Misantropen" från 1666 är värd några rader. Vad gör vi med den subjektiva sanningen är pjäsens tema? Måste vi uttrycka det vi tycker? Eller måste vi till den motsatta ytterligheten; lisma och smickra? Ett aktuellt ämne i en värld där man lägger upp bilder i sociala medier; på sin senaste frisyr, sminkning, tatuering, semesterort eller middag (tjälknöl t.ex ;-)) och vad vill man ha? Tja, inte är det uppriktig kritik man är ute efter iallafall. Östgötateaterns uppsättning är härligt färgsprakande med sköna kostymer på det tacksamt galna barocktemat. Jag saknar dock att HÖRA de rimmade replikerna ordentligt. Det skrapas med skosulor och det är ljudpålägg av musik och djupa suckar som åtminstone gör att talet inte räcker ända upp till mig längst fram på första raden.

Och nu:
Flaskgympa.
Sen:
Fika med Fru Martini.
.