Halvan har börjat skissa på en semesterresa i mars. Flyga direkt till Los Angeles och sen hyra bil och köra mot San Francisco.
Först var jag rätt skeptisk, USA är inget land som lockat mig, har gjort min obligatoriska "jagfyllerfemtio" till New York utan att shoppa mer än en burk fiskkrydda och tyckte mig därmed klar med nationen (kolla bloggen från jan 2014). Dessutom var jag orolig för att Halvan skulle dra med mig på sånt där superturistigt, nästan skämmigt kommersiellt som Universal Studios, Disneyland och Hard Rock Café. Han gillar ju sånt (och Cola o hamburgare), man skulle kunna misstänka att han va nordamerikan i sitt senaste förra liv. Men så kom jag på att han redan klarat av de grejerna när han var där med sin dotter, toppen!: då kan vi fokusera på t.ex skojigheterna norr om San Fransisco; Napa Valley och Sonoma County, den röda pricken på kartan visar Russian River i Sonoma, där odlar de framgångsrikt Pinot Noir och Chardonnay...
Men mer då?
Sen undrar man ju hur mycket man hinner med på en tio dagarsresa ungefär, det är 43 mil österut till Las Vegas (är det värt en tripp genom öknen när man sett det hundra gånger på film?), 22 söderut till Tijuana (fel håll och gränsövergångar med hyrbil kan va kostsamma) och så 70 norr till San Fransisco från LAX. Så är det nån som har tips så hör av er. Har fattat att man inte får missa att luncha på Fishermans Wharf och att man får köra bil på 0,8 promille(!); galnare än Frankrike.

Ibland dyker det upp hus till salu som väcker den slumrande renoveringslusten i mig. Som detta hus från trettiotalet (har snott en bit av en bild från mäklarens hemsida). Men man måste hålla huvudet kallt. Det är kul att renovera och ta vara på och återställa byggnadsvärden. Men nu har vi ju köpt ett hus som är satans praktiskt; enplans utan källare och med kallvind. Beläget mellan en allmänning och en återvändsgata med färre bilar än tio per dag och intill skogen. Och med vidbyggt garage så Halvan kan tassa iväg i skjortan och glida iväg med rymdskeppet genom att bara trycka på portfjärren. 30-talshuset har visserligen serveringsgång och en ovanligt snygg öppen spis, men ligger på en genomfartsgata som är en populär genväg för bråttomtrafikanter, det har trappa i entrén och förstås till övervåning samt källare. Och garaget ligger fristående längst in på tomten så det blir mycket att skotta.
Så där får man resonera med sig själv när man får en släng av renoveringssjukan; man får plocka fram allt det negativa som man trots lust och ambitioner faktiskt inte kan göra nånting åt, dessutom var ju badrummet pyttelitet...
...fast det går ju att ändra på :-)