Nu är barndomshemmet avjulat. Adventsstjärnor och adventsstakar är nerplockade. Den fnösketorra granen avpyntad och avbarrad hela vägen ut och ja, jag har barr i behån, håret, tröjan... De sista hyacinterna och julstjärnorna har förpassats till komposten tillsammans med en liten närapå grön skinkbit. Tomtar, ljusstakar, dukar och annat krafs har pytsats ned i kassar och förpassats till källaren. Snälla dottern hade givetvis flyttat runt på det mesta; lamporna som skulle stå där adventsljusstakarna stått i fönstren och gjort sura miner var försvunna, så även alla attiraljer jag behöver för att sköta farsgubbens hörsnäckor. Men med lite letande så dök allting upp, säga vad man vill om hennes framfart: men hon försvinner aldrig långt med grejerna.

Hur gör man för att slippa barrmattan då?
1. Man struntar i att skaffa gran. Väldigt bra alternativ; bekvämt och ekonomiskt.
Alt:
2. Man skaffar gran för att man vill/måste. Det doftar ju faktiskt väldans gott.
3. Man sågar ett nytt snitt ca 1dm ovanför det gamla och sen borrar man några hål i snittet.
4. Sen håller man koll på vattennivån så den aldrig går torr. Första dygnen kan den törstiga granstackaren behöva flera påfyllningar.
5. Strunta i pjosk som sockerbitar och magnecyl, se istället till att foten är renskurad innan du monterar granen och fyller på vatten.
6. Nu kommer granen jubla och skjuta små mjuka ljusgröna skott, så man inte har hjärta att slänga ut den förrän tidigast påsk.
7. Förresten så kan man koka te på skotten, ska sätta fart på ämnesomsättningen. Själv nöjer jag mig i avsaknad av gran med att köpa franska granskottspastiller som är min förkylningsfavorit nummer ett.

...kan va en ganska otrampad snöfläck. Idag ska vi avjula åttiotaggarnas hus. Räknar med barr i behån.