Januari är en mager och fattig månad för många. Det märks förstås även på Systembolaget. Många har precis skrapat ihop jämna pengar och en del har med en påse gamla mynt och räknar och räknar.
Igår var vi inte heller särskilt välbesökta när det intensiva snöfallet satte igång. Men då när det inte är kö; så märks det hur ensamma en del är, kanske är jag när jag sitter i kassan den enda de får tillfälle att växla några ord med på hela dagen. Igår fick jag höra en lättad man berätta om att han ville fira med ett glas vin för han kom precis från doktorn med besked om att det ryggonda inte var den befarade cancern. Sedan kom en dämpad kvinna och visade upp påsen hon hade haft med sig in; där låg en knallrosa vattenkokare som jag vänligt kommenterade att den matchade ju roséflaskan hon köpte: jo, fast det var inte hennes favoritfärg, men hennes man ville skiljas och när de nu delade upp grejerna efter jul så tog han den gamla.
Små och stora livsöden vandrar genom kassan på glasbanken, ibland känns det som om man passar ett vattenhål och att alla djungelns djur måste passera.