Igår kom jag hem bushungrig efter ett rushigt lördagspass i butiken. Saknade en kollega ur generation P (porslin) som ringde mig på arla morronkvisten och sa att hon var på väg att bli förkyld och därför stannade hemma av omsorg om oss andra. Hm.
Vi jobbar alltså i en butik med hundratals dagliga besökare som hostar och snorar, vi tar i deras fickljumma mynt och vecklar ut deras knöggliga sedlar. Nä, jag skulle inte tro det att en snörvlig kollega skulle göra till eller ifrån. Men, men. Vi fick låna in en kollega från en annan butik några timmar: tack för hjälpen!
Men när jag kom hem rätt slutkörd så hade Halvan bakat lchf-pizza som doftade underbart gott. Jag hoppade i ett par mjukisbrallor och började glufsa i mig till ett glas rosé. Hur dags skulle de hämta oss säger Halvan plötsligt.
...
Va?!
Hade totalt glömt att vi var hembjudna till Herr o Fru Martini på småvarmt.
Jag som precis sänkt tre pizzabitar. Bara att lämpa av sista biten på tallriken och svida om.
Lite småvarmt visade sig vara ett fullgott julbord.
Men trevligt hade vi. Som vanligt.
Och vi gick hem genom skogen med Dante.

Jag tog japansk kardborresoppa.
Nu igen, bara sådär.
Brukar ni också göra va? ;-)

Tänk vad man kan upptäcka på rasten:
På spåret på teve ikväll.
Med First Aid Kit i kupén.
Underbart.
Jobbar till halv nio, men det finns ju SVT Play numera.

Igår var dagens bästa fråga ett gott vin till toast Skagen. Jag föreslog ett vin på alvarinodruvan från Portugal som även kunden redan kände till.
Smakrikt vin till en smakrik rätt. Det är en utmaning med dill, rå lök, citron och sälta.
Sedan började vi prata om själva toasten. För den kan va en sorglig historia, särskilt på restaurang. Den ska vara frasig och stekt, inte rostad och mjuk av röran på den. Jag serverar helt enkelt röran för sig och sedan två nystekta trekanter bredvid så får matgästen montera sin egen toast direkt på tallriken. Och för att brödet ska se extra snyggt ut och stekas jämnt så skär man bort kanterna först och ger till fåglarna.
Själva röran skulle han köpa färdig, så "I rest my case". Men jag tycker den numera nästan självklara lyxen att toppa med en klick löjrom är slöseri med lyx (rom) på en redan smakmässigt komplex rätt, man kan lägga några hela färska räkor på toppen istället.
Bildgoogla så får ni se.

Och igårkväll medan jag väntade på att få åka o hämta hem en rundunderfötternaHalvan, så fick jag en väldigt dålig idé: jag kom på att vi hade några burkar av världens godaste glass hemma och hade efter en stund slafsat i mig en hel med hjälp av en Irish Coffeesked. Dumma glass och dumma mig. Det blev himla liv i magen, det gurglade och pep. Och den svällde upp som en ballong. Alltså; man ska inte ha så god glass hemma, eller jag kan inte ha så god glass hemma. Det borde vara varningstext på den och även på Flamin' Hot Cheeze Chruncherz-ostbågarna: "prova inte: du riskerar bli beroende". Nu ut med hunden och sen ett glöggpass till sena kvällen. Önskar er alla en trevlig fredag och lyd mitt råd: köp inte den där glassen, du kan bli fast!

För fyrtio år sedan inledde jag min karriär som lönearbetare; dels för åtta kronor i timmen (väldigt svart) som biträde i en kombinerad blomster- och grönsakshandel och dessutom en del sena kvällar som barnvakt åt en busig skådespelarunge; fem kronor i timmen; lika svart det. Jag hade inte ens fyllt tonåring. Men jag lärde mig snabbt att lasta närapå exakt tre kilo potatis i skopan. Och att bunta gräslök i jämna knippen. Och att plantera julgrupper, det var definitivt roligare än att springa ut i kylan och visa tio granar för kunden som till sist ändå valde den jag visat allraförst.
Julrushen var kul, fullt ös hela dagen, timmarna försvann i ett nafs och en slurk kokkaffe slank ner på stående fot. Blir säkert lika röjigt på glasbanken inför helgerna. Det som oroar mig är att det även verkar som om det blir fortsatt dåligt betalt. Jag har upptäckt en pyttehöjning på lönebeskedet för förra månaden som jag inte förhandlat om. Ett samtal med löneavdelningen på HK i Stockholm gav mig fjärilar i magen. Här är nåt som inte stämmer och som jag måste reda ut. Att det ska vara så svårt att få hyggligt betalt för ett väl utfört arbete. Sommarvikarielön är en sak, ordinarie med varugruppsansvar nåt helt annat. Basta.

Snodde en Stenmarkare till, han är bara bäst!