Skulle precis gå och inta ryggläge i soffan när en luddig skugga körde om mig och sladdade upp på soffkuddarna.
Nåja, vi får väl plats båda två då.

Att inte dansgala räknas som ett ord.
Strax dags för flaskgympa. Då hade Halvan nog fått spö.
Hunden är oskiten trots närapå en timmas gryningsvallning. Nu får han hålla sig till grannen kommer o hämtar honom.
O i eftermiddag ska jag hämta hem Halvan efter jobbet.

Ljuvligt soligt höstväder.
Ska jobba eftermiddag-kväll och givetvis imorgon lördag. Igår var det så många tjuvar inne och snurrade i butiken att jag blev alldeles matt. Det är svårt att ge goda råd om vin till en fiskgryta med saffran samtidigt som man i ögonvrån vill hålla koll på vart filuren med två fina whiskyflaskor i kundkorgen tar vägen. Han plockade faktiskt till slut ur dem ur korgen när han insåg att han var under bevakning. Jag har definitivt tjuvöga, ser vad som är på gång, när nån planlöst flackar mellan hyllorna och sen plötsligt låtsas intresserad av nåt de gått förbi flera gånger. Eller börjar mecka med ryggsäcken. Eller ställer bort en spritflaska på ölavdelningen som kumpanen ska ta hand om sen. Eller råkar släppa ner en platt romflaska i sidofickan på byxorna. Trist del av jobbet.

Imorgon kommer Halvan hem från Långtbortistan, han har istället för hund haft två bruna glador på fönsterblecket utanför hotellrummet, igår lade han upp en film på IG när de bråkade om en död råtta.

Idag har jag röjt bland klängväxterna. Det verkar inte finnas några sorter som nöjer sig med lagom. Både blåregn och skogsklematis har klättrat in på vinden via takfoten och humlen har snott sig kring takrännan.
Piprankan och klätterhortensian för istället en tynande tillvaro och har inte alls kommit igång efter tre år i jorden.
Möjligen skulle man kunna påstå att kaprifolen beter sig lagomt; håller sig på spaljén och remonterar för tredje gången i år.

Middagen serverad på pall så slipper öronen hamna i matskålen.

Uppe med tuppen idag igen för att lämna Mas bil på service. Tar med mig jycken så får vi en promenad i nya hoods under tiden.

Hemma igen. Det tog mer än två timmar att serva den lilla bilen som gått totalt 126 mil på två år. Tur servicen ingår i månadskostnaden. Två frostiga timmar med nedkylda tår och tack vare en hittad handske endast en iskall hand.
Dante fick två timmar harjakt i villaområdet mittemot. Det anlades under egnahemseran så trädgårdarna är fyllda av enorma fruktträd, men det tycks inte intressera de nuvarande husägarna, för det låg drivor av äpplen och päron under. Ett persikoträd dignade av ofullgången frukt; ingen hade brytt sig om att gallra och vattna.
Jag gillar området för det slingrar en grön allmänning genom det, perfekt för hundpromenader. I vårt eget område som är anlagt senare råder andra ideal: i början på sextiotalet finns inga sådana ytor kvar: här är varje kvarter fyllt av tomter och omgärdat av raka gator med smala trottoarer. Här finns heller inte mängder av äppleträd, för på sextiotalet satte man prydnadsaplar och berberishäckar, man var väl trött på att sylta o safta.

Det tar lätt hus i helvette hos åttiotaggarna. Idag hettade det till när jag bad Ma hålla bättre reda på Pas mediciner och hon (förstås) svarade att hon minsann inte orkade hålla reda på allt själv. Han har glömt bort att ta en viss medicin en period. Jag blev arg och svarade hennes gnäll med en drastisk förutsägelse: att om hon inte klarade att se till att hans medicinering funkade så borde han flytta till ett hem och så kunde hon sitta kvar ensam i villan och gnälla. Den tog.
Ma tyckte jag var förskräckligt elak. Medan jag tyckte hon var förskräckligt dum som inte förstod att prioritera det viktigaste om hon nu hade så mycket att sköta.
Nu tror jag ni tycker att jag ska lägga av att bråka och tjafsa med henne, att det är meningslöst. Men just när det gäller farsgubben och hans mat och mediciner så ger jag mig inte.
Från nästa vecka tar jag över kollen över medicinerna. Med en medicinlista och en dosett, men jag kan ju inte vara där varje dag och kolla att han verkligen tar dem.

Så jag handlar deras mjölk och deras vin, städar deras hus och bäddar rent i deras sängar, sköter bilen, och räkningarna, planterar pelargonerna, lagar solglasögonen och byter glödlampor, hämtar medicin och skjutsar till doktorn, tvättar deras morgonrockar, hämtar deras paket och postar deras post, slänger sopor och kör till återvinningen. Så sådär himla mycket kan väl inte finnas kvar för henne att sköta?

Men när Ma hade lugnat sig lite kom hon med en bra idé; kunde jag inte börja laga lite extra av den mat jag ändå lagar till mig och Halvan och komma med den till dem lagom till helgerna?
?
?
?