Och på den en urblekt lapp där det står;
"Uniqment de rendez vous"
Alltså ungefär "endast efter överenskommelse".

Vi hade ju faktiskt bokat tid så klockan 10 ringde jag på klockan och damen öppnade muttrande nåt om klockan elva (?), men vi fick komma in och hälsa på patron och på katten och lämna en flaska hjortronvin och smaka på både Brut och Extra Brut. Patron bullrade och skämtade på franska och brydde sig inte så mycket om vi förstod eller inte, han höll på att göra iordning provflaskor från de olika faten. Madame ville ha cash så vi fick ta en promenad till bankomaten på torget. Jag hade gärna velat fråga henne om ålder, men jag tror det är mycket franskt oartigt väl? Det verkar iallafall som om man åldras vackert av champagne.

Vi gick förbi Notre Dame förstås; katedralen i Reims, har aldrig lyckats få se den utan byggnadsställning, så icke den här gången heller, även om det mesta av den storslagna fasaden syntes. Jag stirrade på gargoylerna medan Halvan hittade en mängd pokémonster.
Sen skulle vi ta en drink i den varma sensommarkvällen på Place du Erlon, men det var faktiskt ett av ostronen som sa ifrån i min mage så det blev hotellsängen istället. Och inget större spektakel från ostronets sida även om det kändes så en stund.

Dags att ge sig ut på kaffejakt, klockan tio väntas vi knacka på den diskreta porten.

Fiskrestaurang och fiskaffär på samma gång.
Vi delade på en pyttesked äkta störrom och ostron av tre sorter.
Champagne extra brut till, från en kvinna som är omtalad som Champagnes minsta (det är nog hon som gett upphov till begreppet Petit), men mest perfektionistiska dam som vi eventuellt besöker idag om det finns nån lucka i bagageutrymmet och schemat kvar.
Men först ska vi till damen utan skylt och sen till huset där vi handlat av tre generationer.