Imorse passerade jag och Dante en massa villaträdgårdar. Jag tror att de flesta som bor så numera, säkert vill bo i eget hus, fast inte ha en omgivande trädgård att sköta. Åtta av tio trädgårdar ser för trista ut. Gräsmattan den klipper de, men sen tar intresset och ambitionen slut. Nåja; några krukor med pelargoner och petunior vid entrén är rätt vanligt. Hos barnfamiljerna skymtar två blåa cirklar mellan grenar och grönska; den obligatoriska studsmattan och den numera likaledes självklara poolen. Det är väl därför de klipper gräsmattan så de har nåt att ställa dessa utrymmeskrävande plastprylar på. Idag såg jag plommonträd efter plommonträd, med dignande grenar och slokande bladverk. Ibland med grenar liggande på marken, uppgivna under frukttyngden. För ingen har brytt sig om att vattna dem eller gallra. På plommon ska man ta bort två av tre frukter, då blir den återstående skörden saftig och det blir fina stora plommon som orkar mogna. Och trädet orkar bära frukt varje år istället för vartannat. Men de vill väl kanske inte ha några plommon.

Hösten.
Blir lika paff varje år.
Imorse när vi var uppe och kollade Sarah knipa en tredje medalj så var det sex grader ute.
Och under arton grader inomhus.
Så Halvan satte ner foten så att säga.
Därmed satte jag på värmen kl 7 den 12e augusti. Måste va rekordtidigt.