Igår var vi ju på visning då; Halvans son och jag. Käck lägenhet och han tyckte t.o.m att den såg bättre ut i verkligheten än på bilderna. Det började bra med en rejäl säkerhetsdörr; en lägenhets absolut bästa inbrottsskydd (en sån det inte är nån idé att investera i när man bor i en villa med arton fönster i marknivå...). En hel garderobsvägg i sovrummet av den ursprungliga platsbyggda sorten, rymmer nästan dubbelt så mycket som Ikeas skjutdörrssystem där hyllorna inte går ända ut till dörren och själva hyllkonstruktionen äter utrymme.
Badrummet var pyttigt, men med tvättmaskin i full storlek och plats för tumlare, ihop med den inglasade balkongen som torkplats kan det göra tvättstugebokningar överflödiga.
Här kommer mitt nästa visningstips; sätt dig på toaletten och gå in i duschkabinen och stäng om dig; får man handfatskanten in i axeln på toan?, kan man veva runt med armarna och tvåla in sig i duschen? Halvans son konstaterade; jo det var en liten dusch, men den funkar ju och så slipper man få sällskap och kan duscha ifred. (;-))
Vi får se hur budgivningen går idag.

Som vanligt när vi har en ledig dag ihop hemma så sitter Halvan och häckar framför datorn, idag dessutom prydd med hörlurar. Vilket jag iofs är tacksam över eftersom han brukar lyssna på poddradio på dubbel hastighet. Men det hade varit kul att hitta på nåt ihop. Dessutom hade han en idé om att äta tidig söndagsmiddag, typ vid tolvtiden, men jag har inte sett till nån mat ännu, fast jag föreslog att vi skulle åka och handla. Så jag har pillat med lönespecifikationen, känns lite konstigt att inte få fylla i sin egen tidrapport. Räknat timmar och så där. Och sammanställt gamla tjänstepensioner och skickat till Bolagets pensionsförvaltare. Och samlat ihop månadens kvitton. Typ Halvans favoritaktiviteter (han tycker jag ska skapa ett Excelark för att hålla koll på tidrapporteringen). Och så har jag förberett eftermiddagens lägenhetsvisning som jag ska på med Halvans son som numera bor ensam i en stor hyreslägenhet som tickar pengar varje månad.
Ibland tänker jag att jag skulle sätta ihop en liten visningsskola, folk är verkligen helt planlösa den lilla men ack så avgörande stunden. Jag hade en gång köpare till en lägenhet som förtvivlat ringde efter tillträdet; det finns ju inga dörrar! Nä, det gjorde det faktiskt inte, mer än ytterdörr och badrumsdörr. Mellan rummen, köket och hallen hade säljaren tagit bort dem och trösklarna och lagt ett enda sammanhängande golv. Klart synligt på beskrivningens bilder och omöjligt att inte se på visningen.
Mitt första tips för den som springer på visning är att sätta sig ner. Sitt ner i alla rum och upplev utsikten (och insynen), för du kommer sitta mer än du springer runt om du flyttar in.
Nu vaknade faktiskt Halvan till och ville åka till grannstaden på cafébesök, de va värst! Åkejrå.

Eftersvettas efter ett hett söndagsbad. Och slösurfar.
Vad är det med alla festivalbesökare som lägger upp skakiga oskarpa videosnuttar med dåligt ljud på Facebook? Tror de att nån vill kolla? Och "njuta" av favoritbandet via deras usla dokumentation? Eller är det bara det gamla vanliga; titta va kul mitt liv är!?
Hälsningar,
Grumpy Ol Woman

Så tomt ett hus är utan sin hund. Dante kommer inte hem förrän på torsdag. Vattenskålen står orörd i tvättstugan och leksaksdjuret ligger opipet i fåtöljen.
Halvan festivalar. Jag soff(t)ar. Och längtar hund. Tänker oxå på Fitterbittan (www.fitterbittan.se) som verkligen på riktigt saknar sin katt sedan en vecka, håller tummarna.

Igår härjade jag iväg på lunchrasten, dels för att lämna extra hundmat åt Dante till en granne som jobbar mitt i Glosoppestan och dels för att ta ut pengar som kommit i form av två utbetalningskort. Det var min första Bolagslön (trots att jag fyllt i en bankkontoblankett) och försäkringsbolagets ersättning för Halvans manglade IPad. Ni vet hur blandade känslor man får när man sprättar upp ett kuvert med ett utbetalningskort; kul med stålar, men hur sjutton ska man få ut dem? Jag började med att gå till Willys, men stötte genast på patrull: de har en beloppsgräns på 2000. Sedan gick jag till bankens närliggande kontor. Men!; banken var ju stängd och hade tagit ner skylten. Trots att kontoret fortfarande var listat på bankens hemsida med adress och öppettider. Drog stressad iväg till Coop eftersom Willystjejen trodde att de möjligen hade en högre beloppsgräns; nix det hade de inte. Puh, pust å stön. In till city då; inga p-platser lediga nära det tydligen enda återstående kontoret i den stora bankkoncernen. In i ett P-hus, självklart krångel med betalningen i den givetvis kontantlösa automaten utan rätt nedladdad app. Sedan in på banken genom den stora glasdörren i det nybyggda huset. Tvärstannar inför vad som möter mig; en enorm trappa av röd granit, rena "stairway to heaven", hög och brant som om den gick raka vägen från bottenplan direkt till andra bjälklaget. Intill en hiss som inte funkar. Bara att börja bergsbestigningen då, är det så här de sållar bort de olönsamma pensionärskunderna? Väl uppe, rätt andfådd: ett ljust rum med små bord lite här och där, ingen disk, ingen reception, inga skyltar, inga fack med insättnings- och uttagsblanketter. Man fattar nada alltså. Frågar en ung man i skjorta och slips vid det närmaste bordet om han möjligtvis jobbar där? Jo, det gjorde han och vad hade jag för ärende? Sedan blev jag hänvisad till ett hörn och en penna. Efter en stund dök den unge mannen upp bakom ryggen, han kontrollerade raskt att jag signerat utbetalningskorten, lade beslag på dem, satte en kråka på insättningsblanketten och gav mig en kopia med orden att insättningen kommer synas nån gång under dagen, tack å hej å försvann som en avlöning
Alltså, det kändes inget vidare alls. Men all hantering av pengar nuförtiden som inte utförs med plastkort eller som direkta kontoöverföringar är ju krångliga, kostsamma och ovälkomna. Fast jag hade gärna gått därifrån med ett komplett maskinstämplat överföringskvitto. Eller hur?

För den som behöver kontanter kan jag passa på att tipsa om att du är välkommen att passa på att ta ut lite extra när du handlar på Bolaget. Smart, enkelt och tryggt. Och du får kvitto.

Förlåt att jag blivit en så tråkig bloggare.
Halvan är på festival, Dante är på landet. Jag pustar ut mellan två arbetspass. Återkommer imorgon efter butiksstängning, har ett bankbesök att dryfta med er.

Till dess ett ordspråk att suga på:

"The first to apologize is the bravest. The first to forgive is the strongest. The first to forget is the happiest."

Sov gott!
.