Så tomt ett hus är utan sin hund. Dante kommer inte hem förrän på torsdag. Vattenskålen står orörd i tvättstugan och leksaksdjuret ligger opipet i fåtöljen.
Halvan festivalar. Jag soff(t)ar. Och längtar hund. Tänker oxå på Fitterbittan (www.fitterbittan.se) som verkligen på riktigt saknar sin katt sedan en vecka, håller tummarna.

Igår härjade jag iväg på lunchrasten, dels för att lämna extra hundmat åt Dante till en granne som jobbar mitt i Glosoppestan och dels för att ta ut pengar som kommit i form av två utbetalningskort. Det var min första Bolagslön (trots att jag fyllt i en bankkontoblankett) och försäkringsbolagets ersättning för Halvans manglade IPad. Ni vet hur blandade känslor man får när man sprättar upp ett kuvert med ett utbetalningskort; kul med stålar, men hur sjutton ska man få ut dem? Jag började med att gå till Willys, men stötte genast på patrull: de har en beloppsgräns på 2000. Sedan gick jag till bankens närliggande kontor. Men!; banken var ju stängd och hade tagit ner skylten. Trots att kontoret fortfarande var listat på bankens hemsida med adress och öppettider. Drog stressad iväg till Coop eftersom Willystjejen trodde att de möjligen hade en högre beloppsgräns; nix det hade de inte. Puh, pust å stön. In till city då; inga p-platser lediga nära det tydligen enda återstående kontoret i den stora bankkoncernen. In i ett P-hus, självklart krångel med betalningen i den givetvis kontantlösa automaten utan rätt nedladdad app. Sedan in på banken genom den stora glasdörren i det nybyggda huset. Tvärstannar inför vad som möter mig; en enorm trappa av röd granit, rena "stairway to heaven", hög och brant som om den gick raka vägen från bottenplan direkt till andra bjälklaget. Intill en hiss som inte funkar. Bara att börja bergsbestigningen då, är det så här de sållar bort de olönsamma pensionärskunderna? Väl uppe, rätt andfådd: ett ljust rum med små bord lite här och där, ingen disk, ingen reception, inga skyltar, inga fack med insättnings- och uttagsblanketter. Man fattar nada alltså. Frågar en ung man i skjorta och slips vid det närmaste bordet om han möjligtvis jobbar där? Jo, det gjorde han och vad hade jag för ärende? Sedan blev jag hänvisad till ett hörn och en penna. Efter en stund dök den unge mannen upp bakom ryggen, han kontrollerade raskt att jag signerat utbetalningskorten, lade beslag på dem, satte en kråka på insättningsblanketten och gav mig en kopia med orden att insättningen kommer synas nån gång under dagen, tack å hej å försvann som en avlöning
Alltså, det kändes inget vidare alls. Men all hantering av pengar nuförtiden som inte utförs med plastkort eller som direkta kontoöverföringar är ju krångliga, kostsamma och ovälkomna. Fast jag hade gärna gått därifrån med ett komplett maskinstämplat överföringskvitto. Eller hur?

För den som behöver kontanter kan jag passa på att tipsa om att du är välkommen att passa på att ta ut lite extra när du handlar på Bolaget. Smart, enkelt och tryggt. Och du får kvitto.