Hann med ett glas rosé innan föreställningen på Folkteatern, fatta att Birgitta Ulfsson är tre år äldre än åttiotaggarna och hennes motspelare tillika make Iwar Wiklander; är (visserligen bara) åtta år yngre än de. Men de äger scenen och pjäsen och lyfter manuset från den amerikanska drömmen till att bli allmänmänskligt allmängiltig om kärlek.
Sedan blev det "tre små rätter" i all hast före konserten. Alla göteborgare vet vad Tai Shanghai i Haga är för ett hak, var nog mer än tjugo år sedan sist.

Och nu pratar vi givetvis inte om den gamla vissna plattröven jag sitter på.
Utan avenbokshäcken som jag vårdat och värnat. Planterat, gödslat, bundit upp, vattnat, marktäckt, bundit upp igen och klippt. Den är på väg att bli riktigt fin, nästan hälften av plantorna har nått önskad höjd i vår.

För den som inte visste; avenbok är närmare släkt med hassel än med bok och fäller inte löven förrän på våren när lövsprickningen börjar, man har därmed en kopparfärgad lövhäck som insynsskydd under vintern.

Förstår inte hur det här ska gå allvarligt talat. Kan jag kanske skapa en helt anonym vinblogg som inte på något vis kan kopplas ihop med mig och mitt arbete?
För nu vill jag ju skriva om ett spännande vin igen. Ett ekologiskt dessutom, mousserande, unikt i sortimentet för det är det enda vinet som är gjort på denna druva. Och druvan odlas av småbönder. Och vinet har vunnit flera utmärkelser. Och vinmakaren är världsberömd för sina lyckade viner. Och inte är det dyrt heller.

Nä, nu får jag fan skärpa mig; antingen jobbar jag där och kniper käft, eller så jobbar jag inte där och babblar om bubbel hur mycket jag vill. Enkelt val. Får se till att få utlopp för vintjötet i informationsdisken.