Om man jobbar i en butik som säljer så gott som alla sina produkter i förpackningar av glas (nåja; med några få undantag som hamnat i PET och aluminium), då får man räkna med kras.
Eller hur?
Inget kalas utan kras. Därmed inget Bolag utan kras. Men under dagen har jag tänkt på min krossade flaska, den första kommer man väl komma ihåg? Det trodde jag, men pytt heller att de andra gjorde som jag hann förhöra om saken innan jag gick hem.
Hursomhelst så är jag väldigt glad att det var nåt som weissbier som jag inte gillar, hade känts hemskt att börja krosskarriären med en champagne och förmodligen mycket mera svårstädat.
Bananlukten jag kände när jag svabbade golvet stämde:
"Kryddig, fruktig doft med inslag av honung, torkade aprikoser, banan och kryddnejlika."

Det här återkommande behovet av att ta sängen i besittning vid bäddning; var kommer det ifrån?

Premiärkrossen gick av stapeln idag, tappade/puttade ner en weissbier från översta hyllan imorse.
Den var fan överallt sedan, kross och stänk och stank som av övermogna bananer. Det där gör man inte gärna om.

Jo men fiskarna fanns ju där, härligt. Har beställt en bakteriebomb åt dem, så visst göra susen även om det inte låter så.

Det blev en lekstund i det regnvåta gräset.