Rätt fantastiskt; Halvan kunde tanka över bilderna från paddan trots det manglade skicket.

Dante och jag har röjt hos åttiotaggarna idag.
Han är rätt stöddig när han springer lös i deras trädgård; skäller på brevbäraren, på småkillar på kickbräda och på hundar som går förbi.
Vad beror det på?
Hemma i vår trädgård ligger han bara tyst och tittar lugnt på de förbipasserande om de inte går väldigt nära häcken.
Kan det vara:
1. Hos dem är han ju liksom inte hemma på egen gård, utan gäst.
2. Hemma är han kopplad, hos dem kan han vara lös.
3. Hemma är det säkert femton-tjugo meter till gångvägen förbi tomten, medan hos åttiotaggarna så går folk förbi på trottoaren alldeles utanför staketet.
Jag tror mest på alternativ 3. Vi behöver nog träna på detta, han får ju inte bli en sån där stöddig och vaktande gårdvar. Den lilla killen på sin bräda höll på att köra in i en lyktstolpe i ren förskräckelse när Dante körde igång sitt dova skall.

Medan han larmade och stod i ute, så fixade jag fakturor, bokade tågbiljetter, ringde banken och revisorn, rensade kylskåpet, bar ut sopor, underhöll öron och hörapparater, körde tvätt, städ och matinköp.

Och så ringde jag till jobbet, mest för att tala om att jag var hemma igen. Det där kändes kul att skriva; jobbet. Härligt! Snacka om att jag ser fram mot det.