Sitta i loungen och dricka gratis champagne och behöva lyssna på denne persiske herre som högljutt skypar med en landsman. Även när han fyller på från buffén. Kan man be om lite japansk tystlåten och diskret hövlighet, vi har inte lämnat landet ännu. Stackars mig, bäst jag fyller på va?

Självplock i fiskdisken i snabbköpet; knip dig en makrill, det står säkert "vänligen använd avsedd tång" på nån av skyltarna. Fast vi tog bara te och wasabi, ja; jag tog med en till dig också Victoria.

Kimonoklädd flicka på väg till Sensoji i Asakusa.
Vi skippade Sky Tree och minglade istället med alla tempelbesökare. Kommer ihåg första resan hit på nittiotalet; då kom det fram japaner och ville fota sina barn ihop med Halvan just här i Asakusa; deras lille plutt bredvid den store gajin. Då vi såg knappt några västerlänningar alls, nu kryllar vi överallt.

Sukiyaki till lunch, det är fantastiskt gott och härligt slabbigt. Vi åt på ett "all you can eat in an hour"-ställe. Ovanligt fint upplagt under sån där ångpysch.

Osäker på om jag ska åka upp i Tokyo Sky Tree 634m, provar lite och stärker mig på Asahi buildings 22:a våning.

Tiden går så fort här. Inte nog med att vi ligger sju timmar före. Det är så kul. Inget är precis som hemma, förutom Halvan då.
Jag har fotat en japansk bög i Olafur Eliassons färgglada skulptur på 21st Century Museum of Modern Art i Kanazawa med gossens nya Polaroidkamera.
Jag har tvättat händerna på handikapptoaletten på tåget i något som visade sig vara ett specialhandfat för att tömma stomipåsar, på skylten stod det enbart diskret "this is not for washing hands" på engelska.
Vi har suttit på en tatamimatta och druckit sake ur en glasburk och undrat vad det kan stå på ölburken i blindskrift; alkohol? denna sida upp?
Vi har sett ledsna och glada fönstervalpar.
Och vi har nästan sett Fuji från tornet på Enoshima. Det förbaskade berget / den luriga vulkanen gäckar oss ständigt bakom dis, moln och dimma. Det går att bestiga Fuji under juli månad. Det ska vi göra. Nästa gång.